Det är bara ett litet aber.
Jag har inte gått i skogen på ca 30 år och Madde saknar helt lokalsinne och går vilse i sin egen lägenhet.
Ett annat lite aber är att vi båda har en anings svårt att inse våra, eller några som helst, begränsningar. Så. Vid tio km mitt i skogen utan några som helst tecken på civilisation kapitulerade vi och erkände oss vilsna.
Vad göra? Vi tänkte. Och vände. Tack vare Runkeeper kunde vi följa våra spår och gå tillbaka. Vid 12 km dog min mobil. 
Fem och en halv timme senare och dryga två mil, kom vi till slut hem till Madde. Och istället för råbiff på Riche ikväll äter jag nu hemlagad Carbonara. 
Nästa gång vi går i nationalparken tror jag att vi ska ha en karta.
6 kommentarer:
Det är otäckt att gå vilse. Bra sak med mobilerna där. Om man har täckning. Och batterier.
Men det som är så bra uppmärkt i Tyresta. Tur att ni hittade tillbaka.
IWNKCAYCFO: Mycket obehagligt att gå vilse mitt i en stor skog.
Emma: Det trodde jag, men vi följde en skylt som helt uppenbart pekade rakt åt fanders.
Jag rekommenderar karta, kompass, litet tält och kanske en nödraket eller två. Det är läskigt att gå vilse ju.
Tjockisen: Nästa gång lär vi absolut packa som du rekommenderar. Och en kortlek, det blir lätt tråkigt i vilsna lägen.
Men har ni varit i mina hoods? Du kunde ringt mig så hade jag lotsat dig, Tyresta är min bakficka...
Skicka en kommentar