Gott Nytt År!

Det var då själva fan

Idag blir det tredje gången gillt! i mina försök att inte, jag upprepar, INTE få p-böter. 

Igår var det mina fumliga fingrar som fibblade med p-skivan så den visade en hel timme för tidigt när jag parkerade. Idag ska jag lämna tillbaka bilskrället.

Sallad, går det att äta?

När tanke och handling inte är i kontakt med varandra blir maten prio noll. Det fick bli en hamburgare på lokal. Och sallad var det minsann på. Jomensåatt.

Chilibea var det däremot rikligt av. Och mina läppar svider och svullnade upp. Snyggt. Verkligen. 

Utslängda

Jag och sonen har frivilligt flytt hemmet och satt oss på lokala fiket. 

När klockan ringde, långt innan tuppen gol, undrade jag vilken djävulsk själ som kommit på att jag var tvungen att gå upp. Sen kom jag ihåg att städerskan skulle komma. Då var det lättare att skutta upp.

Efter frukosten ska vi till det blå-gula varuhustemplet. Idag roar jag mig kungligt. 

Stadsbesök

Har ägnat mer än tre timmar i stan med yngsta tonåringen för att hitta något fint till hen att ha på sig på nyårsafton. Och det gjorde vi. Ja det var allt den här dagen.

Lysande!

Så himla bra att jag just i natt inte kan sova, att jag dessutom får ägna min vakna stund åt grubbleri, eftertanke, lite ångest och annat som gör livet så speciellt.

Julledigheten gör visst något med många människor. För en del slår det helt slint. Som för Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, som i ett förvirrat debattinlägg i DN vill förbjuda tiggeri. Han försöker dra paralleller med prostitutionslagen som kom 1999, och menar att förbud skulle "sända en viktig signal om de allvarliga underliggande problem som denna verksamhet grundar sig på och därmed tvinga fram mera omfattande strukturella stödinsatser för att verksamt bistå denna utsatta grupp." 

Att set är stora strukturella problem det förstår den som inte blundar, redan idag. 

Rothstein menar också att jag som ger utnyttjar människor. Jag lovar att jag även i fortsättningen kommer att ge till behövande. Som den unga kvinnan utanför t-banan där jag bor. Som satt där i ur och skur förra smällkalla vintern, i snön. Som i juni berättade att hon varit hemma och fött ett barn, ett barn hon saknar enormt när hon åkte tillbaka till Sverige för att försöka få ihop lite pengar. Samma kvinna som för några veckor sen berättade att hon skulle åka hem till sitt sjuka barn, förtvivlad över att hon inte kan ge barnet mat eller medicin som behövs. Kvinnan pratar varken engelska eller svenska. Däremot några ord spanska, ett språk inte jag kan. Trots det lyckades vi prata med varandra. Rothstein borde läsa DNs utmärkta reportage om Romer från Rumänien som är här som ett sista halmstrå för att överhuvudtaget överleva. Och han borde aktivt jobba för att Sverige via EU pressar bland annat Rumänien att sluta diskriminera Romer. 

Matlagningskurs på en annan nivå

Vi kan gemensamt konstatera att värma pizza på intet sätt är någon kulinarisk gren i min matlagningsskola. 

Fast allt gick att äta, utom kanterna.

Nu har det vänt

Jag pratar om ljuset. Det har alltså vänt och vi går mot ljusare tider. Jag säger bara det, att fort går det inte. 

Inte går det fort på mina trekilometersrundor heller. Men känslan under rundorna är helt annorlunda mot tidigare i höst. Jag tycker att det är skönt att springa och det känns lättare. Jag ska  springa lite längre en annan dag. Men då får banne mig RunKeeper skärpa sig och både mäta sträcka och tid korrekt.

Resten av den här dagen gör jag ingenting. Det är också en skön känsla. 

Soffhänget som delvis kom av sig

Lyckades självsnooza mig till en ohemult lång sovmorgon. Vid halv elva reste jag mig sakta ur sänghalmen och hasade mig in i badrummet. Kuddmönstret satt som gjutet i kinden. Bevis på en natt av intensiv och djup sömn. Snyggt. Inte. Lyckades undvika en minikatastrof genom att rädda en ölburk som irrat sig in i frysen och låg där och frös. Burken bågnade bara lite. 

Klämde, eftersom det är en sån dag, in ett snabbt besök i stan och handlade diverse inför kommande fest. Det börjar bli struktur på kalaset. Åtminstone på det här planeringsstadiet. Nu tror jag att jag ska ha en dejt med soffan. 

Annandagsbandybrunch

Vi börjar med glögg.

Innan ölprovningen

Vi startar med en laxmacka. Sen ska vi prova öl o ostar. Spännande.

Kväll

Jag är oerhört nöjd med julafton. Fick fantastiskt fina julklappar av tonåringarna. Bland annat förnyat årskort på Fotografiska museet. Traditionellt julbord hos mamma, fika vid Kalle Anka och julgröt för de (inte jag dock) som gillar just julgröt. Dottern och jag drog hem istället och lät soffan omfamna oss. Jag får erkänna att dotterns choklad-med-flingsalt godis hjälpte till att ge oss fortsatt rätt julkänsla. Nu någon av de trehundrafemtiotolv amerikanska julfilmer. Kanske hinner jag ta mig till sängen innan  jag somnar.

En julsaga fortsättning

DOPPAREDAN PÅ FÖRMIDDAGEN

Kaffedoften spred sig i hela huset. Jullovsmorgon samlade hela familjen framför tvn. Den griljerade skinkan hade en så snabb åtgång att den ransonerades och bars tillbaka till kylen för att kunna njutas ordentligt till jullunchen. Som i många andra familjer denna dag rådde ett behärskat lugn, som dock när som helst kunde bryta ut i rent kaos. För att hålla kaos borta hade alla familjemedlemmar sina bestämda uppgifter. Den yngsta dukade bordet, för totalt tolv personer. Den äldsta gjorde som resten av familjen, höll sig i köket och tog fram karott efter karott med mat. Snart såg hela köket ut som ett bättre restaurangkök.

 När de blev ensamma ett tag tog han hennes hand. Stod tyst en stund innan han sa att han ringt sin pappa. Som blivit väldigt glad, de hade pratat länge.

”Du hade rätt, jag hade inte hela bilden klar för mig, han kommer. Men inte till lunchen, först till middagen”. Hon såg på honom att han var lättad.

DOPPAREDAGEN VID LUNCH

Paketen under granen fylldes på och de nedersta grangrenarna syntes knappt. Glöggen var varm och granen doftade mer än en hel skog. Lunchen hade precis avnjutits innan det var dags att snabbt duka av. Kaffet plockades fram och totalt tio sorters kakor stod snart på bordet. De vuxna bänkade sig framför tvn, och årets bästa stund. När signaturen till Kalle Anka ljöd hade det hyschats färdigt och tystnaden var nästan total.

DOPPAREDAN EFTER KALLE ANKA

Han var överraskad över att han fortfarande inte blivit upptäckt. Stegen kändes inte lika lätta längre. Men det var ju inte så konstigt tänkte han. Bagaget var mycket tungt, och blev tyngre för varje steg han tog. Men att göra sig av med bagaget var inte något alternativ.

Han var djupt försjunken i sina egna tankar och såg inte trädroten som stack upp. Med mesta möjliga tur lyckades han undvika att stå på näsan. Och i samma stund såg han dem. De var tre, mot honom. Han stod helt still. Den största av dem tre började ilsket prata.
"Vad sjutton tror du att du pysslar med”, fräste han, och fortsatte: ”Du kan ju inte på allvar ha trott att du skulle komma undan.” Han svarade inte, stod och bedömde de tre.

"Du fattar väl att du måste fullfölja ditt jobb? Och dessutom kommer äntligen den äldre herr Hermanson." Innan han svarade sa den minsta av de tre: "Tomtemor är utom sig av oro, tänker du svika henne?" När hennes namn nämndes fattade han sitt beslut. "Hälsa henne att jag blir lite senare än jag trodde, jag fortsätter jobbet. Men ni tre får stanna hemma. Människor har svårt för vättar." Han tog säcken med alla paket och vände om.

 "Nu kommer farfar snart, sa hon, kan någon tända brasan?" På vägen ut i köket fick hon en kram och kyss och hann notera att hennes man nog blev vackrare med åren.  "Jag öppnar åt farfar" ropade yngsta, när dörrklockan ringer. Samtidigt ropade äldsta: "Tomten kommer!"

God Jul!

Dan före dopparedan

Nu har vi svullat i oss årets bästa julbord. Tonåringarna och jag. Räknar in sonens flickvän i skaran, trots att hon passerat alla tonårsår redan. 

Nu ska jag slå in paket. Något som alltid får mig på extremt dåligt humör. Ikväll extra dåligt humör eftersom vi haft inbrott i källarförrådet. 

En julsaga

Knirr-knarr-knirr-knarr. Ljud av stövlar på den hårda snön, stegen är tunga men snabba. Han tittar hastigt över axeln, ingen som följer efter honom, kanske han inte är upptäckt ännu. Han skyndar sig lite till. Han vill inte bli upptäckt, inte nu. Att smita från uppdraget så här dagarna innan leverans är inte ok det förstår han. Men han har fått nog, han orkar inte längre.

DAN FÖRE DAN FÖRE DOPPAREDAN

 Det här utspelar sig i en tid när julefrid är något som man säger men som många har svårt att finna. Ur högtalarna skrålar "Bjällerklang, bjällerklang hördes hej tomtegubbar slå i glasen och hej mitt vinterland här kommer jag" i en aldrig sinande ström. 
”Det är då en himla tur att det inte är julafton imorgon.” Mannen såg lätt irriterad ut när kvinnan sa något om fler julklappar. 
”Vi har väl för sjutton gubbar redan köpt alla julklappar och lite till!” Fortsatte han fräsande.
”Nä” svarade hon stilla. ”Vi har inte köpt alla julklappar. Jag tänker på din pappa.”
Mannen stannade och såg ut som om han skulle explodera.
”Min pappa!” Hans röst var så hög och gäll att flera personer runt omkring stannade upp och några såg ut att vilja ge sig ut och leta efter en pappa som de uppfattade som försvunnen. Av mannens utrop att döma.

Hon hyssjade honom inte, hon svarade honom inte, hon bara tittade på honom. Mannen såg ut att vilja fortsätta vråla, men nöjde sig med ett frustande som nästan fick varuhusets julgran att blåsa omkull.

Sen vände han på klacken och gick. Hon gjorde likadant.  

Av en ren slump stötte de ihop med varandra igen på bottenvåningens bistro. Båda med ett glas vin i handen. De banade sig fram till ett ledigt litet bord i hörnet av lokalen. Ingen sa något. Hon började undra hur länge de skulle kunna tiga, en dag, en vecka, en månad? När hon kom så långt som till ett helt år av tigande sa mannen:

”Jag kommer inte att delta med en krona till en julklapp till min pappa, inte en jävla krona. Bara så du vet”. Han tittade på henne men såg inte längre arg ut. Hon hickade till, mest för att hon i hemlighet hade börjat njuta av det tysta året, och satte vinet i halsen.

”Du kan inte hålla på i evigheter att låtsas som om han inte finns”, sa hon.
”Det kan du ge dig sjutton på att jag kan”. Svarade han.
Hemma igen efter shoppingen hann de inte mer än att öppna dörren förrän äldsta ropade:
"Vad blir det för mat?".
"Vad har du lagat?" svarar mannen.
"Vad är det med pappa?"
"Han blev lite kolerisk på Åhléns." Svarade hon lakoniskt.
"Män blir inte koleriska!" Svarade han. "Googla det."

 Han tillät sig att vila en stund, lutade sig mot en björk. Han tyckte bättre om lövträd än om barrträd. Kanske det hörde ihop, att han ville bort. Tystnaden i skogen kändes trygg, men han ville fortsätta så att han kunde vara säker på att han inte upptäcktes.

DAN FÖRE DOPPAREDAN

Känslan av förväntan och stress gick nästan att ta på. Granen som stått ett par dagar i garaget togs in och som vanligt gick uppdraget att klä trädet till ungdomarna. Och som vanligt bråkade ungdomarna om utsmyckningen på varenda gren. Men som vanligt blev granen klädd och lugnet lägrade sig i hemmet. Så lugnt det nu kan bli när två vuxna flänger runt och gör tusen och en sak samtidigt.

”Knäck!” ropade hon, ”vem gör knäck?”

”Det gör jag” ropade äldsta och yngsta samtidigt, blängde lite på varandra men bestämde sig för att göra det tillsammans.

 Vid 15-tiden tog hon upp ämnet igen, det om den frånvarande pappan tillika barnens farfar.

”Jag vill att du ringer honom nu och bjuder in honom, på jullunch, och” hon gjorde en paus, ”och om han vill stanna på middagen så funkar det också”.

Mannen stirrade på henne, men sa ingenting på ett tag. Till slut sa han, ”jag känner mig väldigt sviken av honom, det kommer inte funka att låtsas i jul.”

”Det är därför jag ber dig ringa idag, ni hinner prata om hur du känner. Han kanske har en bra förklaring som du inte lyssnat på.” Hon fortsatte att skura golvet.

Det blev inget mer sagt om det under kvällen. Vid midnatt lägrade sig lugnet och alla sov, inför den viktigaste dagen på året.

... fortsättning följer. 

Så gick ännu en dag

Och mörkret fick ge vika för hopp, för en kraftsamlig för gemenskap, för mångfald. Inte emot. Och solen sken, mycket. Jag tror på det goda hos människor, att vi gemensamt motar bort tvivel och rädsla. Det kanske låter naivt, jag är verkligen inte naiv, men jag hyser hopp om att människor har fått nog av intolerans.

Ikväll tog jag in julgranen, som enligt konstens alla regler fått stå och vila i trapphuset. Vad händer, jo graneländet släpper ifrån sig mer barr än en tremånaders baby med nybytt blöja släpper ifrån sig skit. Jag trodde vi hade en överenskommelse, jag och granen. Men nä. Och toppstjärnan svajar redan från början. Jag ger mig inte, granelände, du ska dofta som en hel skog och sluta barra, förstått!

För övrigt kan jag berätta att imorgon kommer första delen av min julsaga som jag skrev som en frivillig uppgift på Berghs skola nu i höstas. Andra delen kommer på julafton. Imorgon kommer jag ägna den mest tiden åt att stryka gardiner, byta matta och annat en husmor kan tänkas behöva göra dan innan dopparedagen. Typ, dricka champagne. Ha en härlig dan före dopparedagen!

Linje 17!

Idag visar vi att vi står upp för mångfald. Vi kommer bara inte ner från perrongen tack vare alla människor som slutit upp! Härligt!

Nu är de här

Det där att de är toppen till det mesta. Det tror inte jag stämmer. Jag tror till exempel inte att de är så mysiga att ta med i sängen. Eller som tennispartner. Men ok, i köket är de nog toppen, och särskilt i matlagning eller bakning. 

Gissa var jag är?

Lunchefterrätten. Till huvudrätt var det köttgryta. 

Och eftermiddagen fortsatte i samma spår

jag gav upp. Åkte till Lena L och svullar champagne och gåslever. En får roa sig bäst en kan. 

Vi måste snacka om det här med att ha bil

I mitt fall en lånad. Av mamma. När värsta ilskan lagt sig över att jag missat städdagen och alltså kan ståta med en så fin liten gul lapp, drog jag till Farsta.

För det hade ju ingen annan tänkt på... Det var stört omöjligt att få en p-plats. Hem igen utan att ha passerat en enda affär. Hem via alla jävla rödljus som finns och till Högdalen för att hämta ut mitt hemliga paket. Från Tomten.

Undrar om jag kan luska ut vem det är från. Poststämplarna är så otydliga. 

Nu ladda om batterierna med en laxmacka och sen till stan. Jag ger mig inte i första taget. 

Julkort och jullunch

Jag är visst helt på väg att vända på dygnet. Måste skicka mig i säng snarast. Idag har jag glatt mig åt julkortet från andra sidan havet,

 ätit en skinkmacka till lunch, skänkt några julklappar till Stadsmissionen, köpt nästan alla egna julklappar och druckit vin. En synnerligen behaglig dag. Sen kom jobbet i vägen. Och humöret sjönk snabbare än Titanic.

En vän

Att vi skulle träffas för drygt tre år sen var kanske inte så otippat. Vi bloggar ju båda två och är det något jag lärt mig under mina bloggår är att förr eller senare så träffas man. Troligtvis tack vare en stor nyfikenhet.

Att hon skulle komma att bli en av de bästa vännerna jag har och en av de viktigaste människorna i mitt liv kunde jag dock inte tänka mig. Idag fyller hon år. Ett jättestort GRATTIS till Sus idag!

Julavslutning i brf Rågstacken

Hembakat bröd, ostar, skinka och en massa annat gott. Sen är vi lovade fika. 

Tid att fundera

De här två, ska de källsorteras tillsammans med andra färgade glasflaskor?

Vad gör jag av dem annars? 

Jag inser att jag fryser även här hemma

Det blir verkligen inte mycket gjort. Jag håller mig till en sak om dagen. Ungefär. Idag kom jag ut på en lufsarrunda. Det var en nära-döden-upplevelse. Och jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Nu ska jag fixa räkningar och så kommer sonen snart hem. Helt enkelt en väldigt bra dag.

Inte meningen

Glömde stänga av väckarklockan så i morse blev det tidig väckning. Trots att jag tänkt sovmorgon. Men det är ju tanken som räknas. 

Idag fick jag hjälp med julkänslan när jag åkte tunnelbana. Jag tror dock att han spelade en ojulig låt.

Nu ska jag göra ingenting. Lite senare ska jag träna. Om jag kommer ihåg hur jag gör. 

Okej då

Det händer sällan eller aldrig att mina cirklar rubbas, att jag hamnar i obalans. Anledningen till det är inte en extrem självkontroll, tvärtom. Här och nu är mer mitt motto. Idag överrumplades jag dock av min doktor, tillika kirurg. Efter genomgång och kontrollerad status, inget allvarligt! satte doktorn sig lite närmare och ställer frågan. En fråga som jag undvikit länge. "Hur mår du? Är det något du vill prata om?"

Hennes förvåning var nog lika stor som min när mina tårar kaskadforsade och jag inte kunde få fram ett ord.

Efter en timme, lite prat och en kopp te gick jag därifrån glad, omtumlad och sjukskriven. Det är fan inte dumt att lyssna på sig själv ibland. Nu blir det vila.

Ikväll har jag träffat sex sköna brudar som jag ska umgås med en vecka i mars på träningsläger. Som jag väntat.

Kan jag hoppas att det är sista gången idag?

Och en snabbis på det!

En fin match av Brynäs. Jag är nöjd. Och på t-banan hem sprang jag på Sus och hann med att kramas lite. En fantastiskt skön helg som nu avslutas med att sonen gör köttfärspaj till middag. 

Dagens match

Heja Brynäs! 

Nu är det gjort!

Presentationen av slutuppgiften är klar. Känns konstigt men samtidigt skönt. Hela hösten har hjärnan tänkt kampanjer och varumärke. Kreativt och mycket lärorikt. Undrar vad jag ska göra i vår?

En sån dag

När det brinner i t-banan får Stockholmarna gå. Känt djungelordspråk. Det är nog svårt för utsocknes att förstå hur mycket folk som dagligen åker med tunnelbanan. Några ynka ersättningsbussar räcker inte långt. Resan till jobbet tog drygt en timme längre än vanligt. Hem åkte jag via södra halvklotet och har svettat bort ca tio kilo. Nu ska jag bjuda bästa Carina och tonårsson med flickvän på middag. Och planera fest. Men först måste jag andas. 

Djävla troll!

Så här ser det ut varje dag på skolan där min dotter går. Polisen har klippkort dit.

Och i en närförort går andra småttroll omkring och övar på att marschera. Jag tänker göra allt jag kan för att stoppa dem! 

Kan det vara en god idé?

Funderar på att rycka upp mig. Börjar med att gå upp ur sängen.

Det är dags nu

Jag skickar inte många julkort. De få jag skickar har i bästa fall kommit fram i mellandagarna. Idag har jag skrivit två. Hoppas jag en dag kommer ihåg att ta med dem till den lilla röda brevlådan. 

Kundvård

De har varit ute i blåsväder några gånger. Mutor och annat har passerat. Men sablar vilken kundvård de har! Systembolaget. Jag har testat deras hemkörning. Ej att förväxla med hemkört bak i enebacken. Nä, här kom min leverans i snygga kartonger. Hem till min hall. I tid. Knappt har jag hunnit stänga dörren dörren jag får ett mejl som frågar mig om min uppfattning om tjänsten. Klart som korvspad att jag kommer att svara på den enkäten. Nu ska jag bara hålla mina fingrar från kartongerna. De är ju till för en särskild fest. 

Fördel jobba hemma

Jag jobbar hemifrån idag. Det är tyst, väldigt tyst. Jag får mycket gjort på kort tid och jag sitter i pyjamas. Eller som det nu heter i alla affärer, hemmakläder. Jag gillar att jobba hemifrån.

Två mindre minus kan jag hitta. Inga arbetskamrater i närheten och jag blir rätt ofta utslängd från jobbmejlen. 

Jag kan verkligen konsten att överraska

Inte. I helgen försökte jag få biljett till 

och överraska Sus. Men tji fick jag. Så idag kom ett sms. Från Sus. Det ligger en biljett i ditt namn i Mälarhöjdens kyrka. Nu sitter jag i en smockfull kyrka. Och det fortsätter att välla in folk. Om en kvart börjar konserten. Jag har inte varit i kyrkan på 25 år. 

Viktig lunch

Vad dagens lunch består av har jag ingen aning om. Jag har däremot redan nu planerat in lunchen den 19 december. Gör det du med! 

Apropå att planera. Igår började jag och tonåringarna att planera nyårsfirandet. Eller jag vet inte om vi planerade. Jag tror att alla tonåringar allergisk mot planering. Vi har i alla fall bestämt, tror jag, att vi har en idéinriktning. 

Brunch

Precis vad jag behöver idag. 

Galet

Trött är nog en underdrift till vad jag kommer att vara vid tänkt väckning. Klockan är över 04 nu. 

Jag sova sju kvart i minuten. God natt!

Julfest

Nu dricker jag och Lena champagne. Mycket champagne. Hemma hos Charlotte. Himla, himla trevligt. 

Broccolisoppa och ett glas vitt vin

Lunchdejt med Norrlands snyggaste singel! Malla. Shamrock är också med men vill inte vara med på bild. 

Kan ha varit ren snålhet

Vet inte annars hur jag ska förklara att jag satsade på en drop-in tid hos en för mig helt okänd frisör. Vad är det med vissa frisörer och deras förtjusning i överdrivet fönande? Jag såg ut som om jag var ett skrämt piggsvin. Nu har det mesta lagt sig. Håret alltså. Jag kan ha varit den enda i hela stan som med glädje gick utan mössa i snöovädret.

Nu blir det fest!

Ett annat väntrum

Det här med att springa hos doktorer dagarna i ända. Så himla roligt är det inte. Men jag blir ju grundligt undersökt i alla fall. Idag ska jag kontrollera en, förhoppningsvis, ofarlig cysta. 

Så bra att jag tagit en tajt pennkjol dagen till ära. 

Låt oss prova torsdag i stället

Det var helt omöjligt att slumra under den halvtimmen röntgen tog. Det bullrade väldigt. Även med hörselskydd likadana som de har som borrar i betong dagarna i ända. I övrigt märktes det knappt.

Sen kom eftermiddagen. Nå väl. Jag har övat på att säga nej så idag ställde jag in min medverkan vid kvällens julmiddag. Imorgon fångar jag glädjen. 

Dags igen

Stämmer det?

Någon beskrev onsdagen som toppen på en väldigt brant backe, och nu var det bara det behagliga nerförslutet kvar. Men jag är inte lika övertygad. Snarare känslan av att vara på väg uppför backen bara för att upptäcka att det stundar en minst lika tuff backe till. 

God onsdagsmorgon på dig. 

På banan igen

Nu tror jag att jag har fått kläm på slutuppgiften. Den ska nu bara pressas in mellan veckans tre julbord och jobb.

Saker jag gör när jag är ledig mitt i veckan

Pluggar och unnar mig gofika med lussebulle. 

Väntrum

Dottern ska operera bort några fettknölar på skulderbladet. Jag har en ledig dag. 

Ambivalent javisst!

Visst, måndagar är det gott om. Men måste dagarna swisha förbi så fort att jag blir åksjuk? Trots ett dagstempo som ett japanskt snabbtåg hann jag med allt jag ville och lite till. Glömde dock bort lunchen. Det märkte jag rejält på kvällspromenaden. Stärkte upp kvällens knäckemacka med att gå all in i glöggdimman. Den lär ligga kvar ända fram till jul. 

Jag har faktiskt inget emot måndagar

Jag tycker bara att de kommer för ofta. Men idag ska jag jobbfika med en av mina bästa arbetskamrater. Bättre start på veckan är svårt att få. 

Tvärstopp eller bara ett litet hack?

Hittills har allt gått som ett lavemang. Men nu. Förstår inte sista skoluppgiften. Har väl inte heller tagit mig tillräcklig tid att förstå den. Om två veckor, den 14 dec har vi slutredovisning och genomgång. Men redan den 9 december ska vi ha skickat in slutuppgiften. Och som sagt, jag fattar inte vad vi ska göra. Tur att jag har semester på tisdag. Antar jag.
För övrigt försöker jag få tonåringarna att komma med önskemål på julklappar. För jag har själv inte en aning om vad jag ska ge. Man skulle ju kunna tycka att jag känner mina tonåringar så väl, efter 19 och 17 år, att jag vet vad de vill ha. Men tjena. Nä. Tips mottages tacksamt. Och i det tipset, var vänlig att inkludera tips på julklapp till min sons flickvän också.

Snabbvisit med goda vänner

Turboträffat Nilla och Knasterfaster, julmarknadsstrosat och fikat. Alldeles för knapp tid. Men så värt det! Och så har jag shoppat. Ett bord. Mycket nöjd med dagen så här långt. Nu får SJ hjälpa till med resten. 

Inte det största utbudet

Men fullt tillräcklig frukost.