Onsdag är dagen för det stora stålbadet

Eller hur man överlever en telefonkö. Jag befarar det värsta. Jag ska ringa CSN. Äldsta har ju numera studiebidrag. Men hur han får pengarna har fram till nu varit lite höljt i dunkel. För att inte säga helt mysko. Fadern till batonåringen har fått halva studiebidraget insatt på sitt konto, tanken, hos någon, har varit att även jag, tonåringens kära moder, ska få halva studiebidraget insatt på mitt konto. För än har fadern  (som tagit på sig att fixa detta) inte lyckats ordna så att tonåringen får pengarna till sitt konto. Det är nog bara en tidsfråga, kan ju behövas när pensionen ska drygas ut... Nåja, jag kom ifrån ämnet. Jag ska alltså ringa CSN, för jag har inte fått några pengar, jo nu ljög jag, jag har fått en insättning på halva decembermånadens bidrag. Som för övrigt var ett halvt bidrag, så halva hälften har satts in på ett konto jag har haft. Yes, jag har haft! För i förra veckan avslutade jag fyra gamla konton i den bank som tydligen CSN har haft registrerat på mig.

Det kontot har jag meddelat CSN, via fadern, tonåringens fader alltså, inte längre var aktuellt. Men nu vet jag inte längre, om det är CSN jag ska vara trött på eller han som skulle fixa det, fadern. Vi får se imorgon. Sant är i alla fall att de övriga insättningar som skulle ha gjorts till mitt konto, inte är gjorda. Snälla, goa läsare! Be en bön, håll dina tummar, tänd ett ljus, eller vad sjutton som helst, men önska mig lycka till.