Jaha

Den första dagen innan tisdag på länge som inte gjort mig deppig. Men istället blev jag arg och besviken på tonårsdottern. Vet inte om det beror på mig, att jag ställer för hårda krav, eller om jag faktiskt har rätt att bli arg. Det diskussionen, min med något förhöjt tonläge, handlar om är att hon inte vill gå på dansen som hon och två tjejkompisar går på. Jag fick höra av en av tjejkompisarnas mamma att de inte går på dansen. Det gjorde och gör mig arg.

Som om inte det var nog, så kommer nu sonen, fem i tolv, (ja bildligt talat alltså) och säger att han kanske har glömt den bok han ska ha i skolan, på landet. Och det har han tänkt på under kvällen, när han hämtade saker hos sin pappa. Men mer än så tänkte han inte. Suck, ibland blir jag trött. Fast när det gäller sonen så måste jag ärligt säga att han nog inte glömt en sak på säkert två år. Så att bli arg för det ikväll, det kan jag inte. Bara se till att han hittar en lösning. Typ bibliotek.

Fast träningen i kväll gick fantastiskt bra, och enkelt. Så nu känner jag att jag kan öka lite.