Inte en sån här dag en gång till!

Sitter på två möten efter varandra och blir så upprörd, av olika skäl, på båda att jag inte har långt kvar till tårarna. Av ilska. Känner i hela kroppen hur nära bristningsgränsen jag är. Tur att jag har mina underbara tonåringar hemma. Pratade nyss med dottern som berättade att hon har bakat muffins, plockat ur diskmaskinen och även ställt in den smutsiga! Tusen, tusen pussar och kramar till dem.