En höjdpunkt i livet varifrån man kan blicka både bakåt och framåt.

Så beskriver en sida på nätet klimakteriet. Och vad jag förstår så är det fullt normalt att känna sig så här. Jag ska på riktigt gå in i kärringstadiet. (no offence du som redan är där)
K L I M A K T E R I E T grekiska för "översta pinnen på en stege". Så från och med nu kan det här kanske bli en fantastisk blogg på min resa in och ut ur detta tillstånd som i bästa värsta fall kan hålla på i tja typ tio år. Nä vet du vad. Det tar väl ett par dagar att vänja sig vid detta, men jag ska gå till doktorn som har den roliga stolen så snart jag haft semester. Och då kommer balansen i tillvaron återfinna sig. Men just nu dör jag lite på soffeländet. Tonåringarna har jag satt att baka i köket.