Så här i slutet av den rosa månaden, icke att förväxla med den röda perioden i månaden för oss tjejer, så vill jag förtydliga lite, eller rättare sagt så vill jag lämna en kommentar.
En kommentar om det här med cancer.
I mitt fall så hade jag, en himla, sabla, ofattbar tur. Jag upptäckte en knöl för att jag kände på mina egna bröst. En sällsynt liten tumör. Bara tre millimeter. Det borde inte ens vara möjligt att upptäcka den, säger läkarna. Men jag gjorde det. Jag har också tur att cancern inte spridit sig. Under den här tiden har jag inte varit sjuk en enda gång. Lite trött och drogpåverkad direkt efter operationerna. Men inte sjuk. För mig är det viktigt att poängtera det, att i de bästa av cancervärldar så behöver man inte bli sjuk.
Så allt jag nu gör, äter hormontabletter i de kommande fem åren och strålbehandlar mig i fyra veckor, gör jag för att kapsla in ev förgreningar och hindra fler tumörer.
Jag hoppas du tar för vana att smeka dina bröst och lära känna dem. Om inte. Börja nu! Och gå hellre och undersök dig trettiotolv gånger för mycket än att ignorera en endaste liten knöl.
8 timmar sedan
