Bilden är lånad från nätet
Så har vi då gått en promenad på knappt en timme. Ivrigt pratande, inte jag, tonåringarna. Jag har skavsår iöronen. Nu är jag naturligtvis inte alls sugen på godis. Så dumt. Men jag har kramat Sus och jag har äntligen träffat Hjärtat! Sus hjärta alltså. Och det är ingen idé att bli förvånad, han verkar nästan lika fantastisk som Sus. Nä nu ska jag försöka tvinga i mig lite godis, funkar det inte så låter jag väl bli. Vinet behöver jag visst inte tvinga i mig.
