Singelmamman tänkte äh vad fan!

På slutet av konferensdagen kände jag mig helt slut. Frusen och trött. Ville bara hem. Träningen skulle absolut få vänta till en annan dag. Men så på tunnelbanan, kollade Sus status på Facebook och såg att hon minsann precis kommit till gymmet. Och precis när t-banan sladdade in, eller ja, rullade in, på Swedmyras station så ringde jag hem och kollade att tonåringarna skulle klara sig ytterligare en timme utan deras underbara mamma och jo, det skulle absolut klara sig. Jag hoppade av och speedade mot gymmet och så hann jag med både träning och det bästa med allt, vår snackiga promenad hem! Det är guldkant på tillvaron!