Som i skolan på gymnastiken. Då alla elever ska delas in i två lag. Två elever får välja vilka de vill ha i sina lag. Jag var aldrig sist vald, men heller aldrig först. Och jag fick aldrig vara den som själv valde lag. Nu får jag samma känsla, jag har inte gjort valet, jag hade kunnat tänka mig nageltrång, fotsvamp, ett eller ett par brutna ben eller ett skrubbsår. Livet ville annat. Så om två veckor och en tid framöver ska jag satsa orken på att låta doktorerna ta bort cancern som satt sig i mitt högra bröst. Doktorer som faktiskt sa att de inte var ett dugg orolig för mig eller utgången av detta. Och då är inte jag det heller.
Och idag är jag inte ett dugg mer sjuk än jag var i fredagsmorse, innan jag fick beskedet. Det kan vara värt att tänka på.
16 timmar sedan
