Min mormor hade många roliga uttryck. Hon la till exempel ofta in ett extra r i en del ord. AmRekanare sa hon istället för amerikanare. Hon sa alltid ostkrokar, även om jag fuskar och oftast säger bågar. Och när hon blev förvånad, eller överraskad, sa hon alltid Kära hjärtandes! Det låter väldigt fint. Och ikväll har jag sagt det till mig själv några gånger. Fast inte av förvåning eller överraskning, utan för att jag blivit påmind om vänskap. Först på träningen, det står en lapp på mitt gym att träning är bättre än Prozac. Men jag vill påstå att det är mitt träningssällskap som är det. Sen en inbokad dejt med en alldeles speciellt Fräsig Ellen.
Kära hjärtandes!
1 timme sedan
