Går det så går det

Jo det var nästan helt isfritt på kvällens promenad. Utom på några ställen. Och då skrek jag. Och gick som en skadeskjuten, bajsnödig anka. Sus skrattade hjärtligt över att jag var sjåpigare än hon. Hm. Vi lyckades i alla fall gå utan missöden ända till vi nästan var hemma och jag började berätta vad jag ska göra nästa helg. Då höll Sus på att trilla på ändan. Och när jag skulle rädda henne höll jag också på att tratta på ändan. Men vi stod, stadigt till slut. Och jag hann hem till Antikrundan. Puh.