Igår chokladtoppar, se inlägget under detta, idag.. nada inte en djäkla muta så långt ögat når. Och jag tycker ju inte ens om chokladtoppar. Det är bara ett yttepyttelitet chokladskal, en fåning kexbotten och vispad äggvita. Ja men hallå! Det är inte godis eller ens värt att öppna munnen för, om du frågar mig. Punkt. I övrigt kan jag meddela att dagen helt och hållet har gått i tecknet; kan allt strula så ska det strula. Och det med besked. Så nu sitter jag här och undrar vad sjutton jag lyckats åstadkomma i jobbväg idag. Och det är inte mycket. Om vi pratar i tillfredsställelsekänsla. Den där känslan som infinner sig och som känns som bomull kring hjärtat och små lyckoskutt i huvudet. Mitt huvud känns bara som ett garnnystan som ett gäng kattungar lekt med. Det kommer aldrig att gå att reda ut.
Dessutom syns inte längre en enda av de bloggar jag följer, listan är tom, empty, försvunnen! Jag känner mig sloken, snopen och sårad. Vart har alla tagit vägen?
Uppdatering 20.32: Listan är tillbaka.
1 dag sedan
