Hungrig som ett lejon på jakt efter en Gnu!

Puh och jösses! Jag blev så tokhungrig när jag var och handlade efter min promenad med bästa Sus att det kändes som mina ben blev till spagetti. Vår promenad, som jag nu anser är veckans bästa måste! gick i ett höstsvalt lite grådisigt väder. Fem snabba kilometer blev det. Sen in på affären och pang! Det var då jag insåg att frukostmackan kl 11 inte var det optimala för att hålla en sån som Singelmamman på gott humör. Som tur var hade jag skrivit en handlingsplanlista och jag höll mig strikt till den. Även om frysen med Ben&Jerry ropade högt som sjutton att jag skulle välja någon av dem. Men icke. Fast jag vet ju att jag har tårta kvar i frysen sedan Medelålders var här och åt.

En banan som förrätt och så in med maten i ugnen, plocka ur diskmaskinen och äntligen maten klar. Upp med den på tallriken och slänga ner mig på stolen vid bordet och.... var f-n är maten? Den stod kvar vid spisen. Hm, hunger slår ut vitala delar som min tankeförmåga, den lilla som finns kvar. In med maten i den vidöppna munnen och tjoho och hejsan så hemskt varmt det var! Nu känns det som om halva gommen är bortbränd. Men nu är jag i alla fall mätt. Den där biten tårta och en dubbel espresso kanske skulle lindra gomsmärtan.

Uppdatering 17.33: Kall tårta och en lagom varm espresso är perfekt medicin mot brända gommar. Och gjorde verkligen gott för själen. Nu blir det soffan resten av kvällen och som sällskap, tvättmaskinens ihärdiga jobbande.