Konferensen var bra. Och fantastisk mat. En liten detalj bara, vi råkade vara på samma båt som Färjan spelas in på. Märkligt, men jag såg inga kameramän/kvinnor på hela resan. Mina arbetskamrater gjorde det, men höll sig undan.
Känner mig lägre än den sjunkna båt Lundell sjunger om. Ja, ja, jag vet varför. Men så här i slutet av projektet är det svårt att uppbåda vilja och entusiasm, speciellt som alla runt om i organisationen drabbats av kollektivt galenskap och slutat tänka.
Nytt jobb, någon? Jag kan vara trevlig och arbetar flitigt. Svar till "mer än desperat".
1 dag sedan
