Ett leende!

Precis på slutet av min joggingtur när jag allvarligt övervägde att lägga mig ner i fosterställning. Precis då. Vänder sig en ung tjej sig om och ler mot mig. Ett sånt där varmt leende som säger att jag är bra som är ute och joggar. Och jag känner hur energin ökar. Jag sliter ut hörlurarna ur öronen och kraxar fram ett sluddrigt tack! Sen tar jag sats och säger,  "Tack för ditt leende, det betyder fantastiskt mycket."

När jag står hemma vid porten ser jag henne igen, då vinkar hon och jag ropar återigen till henne hur mycket hennes leende verkligen betydde. 

Hennes leende ska jag ta fram när det tar emot.