Känslan att stå lite knepigt till på tunnelbanan, känna att näsan börjar rinna. I ivern att snabbt få upp en näsduk och samtidigt tappa en av vantarna på golvet. Böja sig ner för att ta upp den bara för att inse att näsan rinner extra snabbt och lätt i framåtlutad position. Då, i den stunden, nysa så att jag nästan trillar omkull. Den känslan av spänning hade jag kunnat vara utan.
Men det här är vackert, naturens eget sätt att smycka världen.
1 timme sedan

