Vad menas egentligen?

Jag lovade att ni skulle få ett litet avslöjande i slutet av veckan. Det kommer här. Fler av er har Facebook och säkert läst alla fantastiska statusuppdateringar om god mat, många vänner, partyn, glada och nöjda familjer med mera. När jag kom hit till Italien med mina tonåringar gjorde jag samma sak. Skrev om glädje och lycka i en aldrig sinad ström av inlägg. Men hur är det egentligen?
Jo. Så här.
Huset är pyttelitet, ett rum som är kombinerad sovplats för tre, matplats, och allrum. Två tonåringar på en sån liten yta = stökigt. En extrasäng som jag fick, som är mer oskön än en spikmatta, och altanen är en gånger en och en halv meter. OCH det saknas champagneglas.
Men, det som också stod och som är helt sant är att just mina tonåringar förgyller semestern och livet så till den milda grad att jag skulle kunna resa vart och när som helst med dem. Även en sån här dag när jag inte sovit många minuter de senaste nätterna och har mensen från hell.