En dag som absolut vunnit på att få lite mer tid

Vissa dagar flyter förbi så stillsamt att de inte ens verkar ha existerat. Den här onsdagen är en sån dag. Bortsett förmiddagens inre stress av att ge mig i kast med jobb som är helt nytt. Och spännande. Förvisso. Tänkte att det hår jag sliter av i förtvivlan ger mig ett mer intressant utseende. Tyvärr blev resultatet nog bara ett lätt galet utseende.

Som förr

Dagens teknik gör att vi har lika mycket kontakt i realtid med någon oavsett om de är i USA, på andra sidan jorden eller på andra sidan av bordet. Men att skicka brev från Kina tar lite tid. Närmare bestämt fjorton dagar.
Min systerson pluggar kinesiska och kommer hem efter jul. Mina tonåringar är väldigt imponerade över hans vackra handstil. Det är jag med. Och att skriva adressen måste ta en vecka.

Lär känna dina bröst innan någon annan måste göra det

Så här i slutet av den rosa månaden, icke att förväxla med den röda perioden i månaden för oss tjejer, så vill jag förtydliga lite, eller rättare sagt så vill jag lämna en kommentar.
En kommentar om det här med cancer.
I mitt fall så hade jag, en himla, sabla, ofattbar tur. Jag upptäckte en knöl för att jag kände på mina egna bröst. En sällsynt liten tumör. Bara tre millimeter. Det borde inte ens vara möjligt att upptäcka den, säger läkarna. Men jag gjorde det. Jag har också tur att cancern inte spridit sig. Under den här tiden har jag inte varit sjuk en enda gång. Lite trött och drogpåverkad direkt efter operationerna. Men inte sjuk. För mig är det viktigt att poängtera det, att i de bästa av cancervärldar så behöver man inte bli sjuk.
Så allt jag nu gör, äter hormontabletter i de kommande fem åren och strålbehandlar mig i fyra veckor, gör jag för att kapsla in ev förgreningar och hindra fler tumörer.

Jag hoppas du tar för vana att smeka dina bröst och lära känna dem. Om inte. Börja nu! Och gå hellre och undersök dig trettiotolv gånger för mycket än att ignorera en endaste liten knöl.

Saker jag inte tänker kommentera

Vädret. Jag kan ju inte göra ett skit åt det.
Kungahuset. Punkt.
Elaka människor. Som tror sig stå över allt.
Ostädade kylskåp. All gammal mat som hamnar längst in i kylskåpet.
Möten. Som inte leder till mer än mer möten.

Välkommen!

Tonåringarna och matkassen anlände idag. Det gör den här måndagen till en topp tia på måndagstoppen. En av tonåringarna, den yngre, har med sig förkylning med hosta. Så välkommen även den. Själv har jag träffat en läkare som informerade mig lite om praktiska saker inför kommande behandling. Drygt fyra veckors behandling som påbörjas i slutet av november. Känner mig väldigt glad över hur lätt jag kommit ur den här lilla historian. Så välkommen även det beskedet. Nu ska jag räkna ner till det är dags att få krypa ner under täcket igen. Välkomnar särskilt den stunden.

Upp och iväg som en blixt

Eller ligga kvar liiiiiite till i sängen. Verkligen svåra beslut. Tror att det blir lite både och. Men kylan utanför det här täcket är just så kylig och kall att det är omöjligt för mig att röra mig.

Mäh alltså hallå! Jag fick paket! Kolla!

Och så fick jag en trerätters middag, med Hjärtats hembakta bröd, Sus goda risotto, lax och vin. Och paketet. Men kolla alltså! Helt sjukt stort. 

Nä det är inte så att Hjärtat döljer något för mig. 

Jag tänkte att jag måste ha glömt berätta att jag inte fyller år ännu, eller att jag redan fått paket för årets födelsedag. Men nä då, de hävdade bestämt att jag skulle ha tavlan, för det förstod jag ju att det var.
En tavla.

Åh om jag blev glad eller om jag blev glad?! Gissa. Nu har jag äntligen den tavlan jag väntat på till mitt sovrum.