Tappat taget

Sammanbrottet var nära i tisdags. I dag har jag nästan vant mig. Det är synd, det betyder att det kommer dröja in jag ser till att fixa spaken.

Lever

Jodå. Jag lever och har till och med hälsan. Om än lite stukad. Depressionen har skruvats upp några varv och de flesta av mina dagar går åt att överleva. Har under allt för lång tid stängt undan mina egna känslor och fokuserat på att mina nära och kära ska må bra. Inget fel i det. Egentligen.

Tyvärr har detta strutsbeteende gjort mig sjuk.

Men nu tar jag tag i det. 

Heja mig!