När barnen är små känns en sån här dag oändligt långt borta. Precis som idag, då småbarnstiden känns oändligt långt borta. Hur det än är med det spelar det ingen roll. Idag fyller min älskade son 23 år. Grattis S! Jag älskar dig härifrån till månen och tillbaka. Många många gånger! ❤️
Alice the cat gillar struktur och är absolut en katt med vanor. Kl 22 varje kväll börjar hon gå runt runt. Stannar till och sätter sig utanför mitt sovrum. Jamar lite och försöker hämta mig. Så numera kommer jag oftast i säng vid 22-tiden. Faktiskt inte helt fel.
De senaste årens ofattbara krigsoffer som flytt till våra länder i fred, hånas, avhumaniseras och bespottas. Jag skäms över hur västvärlden/ Europa behandlar krigsoffer. Idag satte jag mig tillsammans med de ensamkommande barnen som alla hotas med att skickas till Afganistan. Ett land i krig, ett land många av barnen aldrig varit i. Jag skäms över den regering vi har som låter det ske.
Helgen kom och gick, så också måndagen. Första dagen på jobbet efter fyra veckors ledighet. Indianerna säger att tiden kommer, inte som vi, att tiden gått. Men just min ledighet känns verkligen att den har gått.
Nu dags att prata ut hos psykologen.
Startade dagen med en bil som vägrade lägga in backen. Just idag då jag hade tid att passa. På ett mirakulöst sätt lyckades jag ta mig till platsen för dagens utflykt och hinna med båten. Nämdö var målet. Och räkmackan med stort R.
Solen var med oss hela dagen. Och jag sken ikapp med den. På vägen hem fick vi lite bråttom och lyckades precis kasta oss på båten som skulle ta oss till Utö för att sen kunna ta oss till Årsta Havsbad.
Synd bara att det var fel båt. Åt fel håll. Tack vare försynen kunde jag ropa tillbaka rätt båt och vi kunde ta oss hem.
Sen förlorade jag i Yatzy. Men ändå. En mycket härlig dag.
Känner att det är helt rätt för mig att börja blogga igen. Men. Det är som om orden sitter fast. Lika fast som de svarta tankar som är i mig som ett lågtryck över Göteborg. Men ok, både inte lågtryck och ordhäfta ska bekämpas. Jag ger mig inte.
Idag var jag ute på en fem km lufsarrunda. Det gick bättre idag med gympadojjor än igår med flip-flop.
Jag tar en paus från den senaste tidens politiska turbulens och ägnar mig åt släktbesök. Fortfarande i Malmö. Idag regn som hänger i luften och lite kyligt. Men en kort promenad har jag i alla fall klarat av.
Igår drog jag ner till Malmö, sonen, mamma och storasyster är med på resan. Jag fick möjlighet att umgås med vänner jag mött via Twitter. Lika fantastiskt som att möta alla bloggvänner. Idag har mitt övriga sällskap gått iväg för att möta mina barns farmor tillika min ex-svärmor. Jag avstod. Strosar istället runt i stan och njuter av ledigheten och att jag gjort bra val för mig.
Ikväll blir det bröllop. Min bästa och enda systerson gifter sig. Det är evigheter sen jag var på bröllop så jag är taggad som om det vore min egen son.
Igår fick jag också möjlighet att säga hej till dottern. Snabbaste hejjet någonsin då hennes uppkoppling vid poolen därborta i LA inte var den bästa. Men hon såg ut att må bra.
Nu ska jag slå mig ner i solen och läsa en bok. Hej så länge.
Älskade dotter med kompis lyfter strax från Arlanda, mot Los Angeles. Studier på minst ett halvår väntar. Är stolt över att tjejerna fixat allt, från det som började som ett skämt mellan dem till verklighet. Allt fixat, inklusive boende den första månaden.
Jag hoppas att de stannar ett år så att jag kan åka och hälsa på. Jag saknar henne redan.
Jag kör inte bil så ofta så följaktligen tankar jag inte så ofta. Idag slog jag till och tankade en full tank. Uträttade en del ärenden och ska precis åka till stan för att hämta storasyster. Vidare färd mot mamma och mat.
Men. Jag upptäckte att luckan till tanken var öppnad och själva tanklocket var borta. Precis i den stunden förstår jag de som säger att det spelas upp en film i huvudet, baklänges. Jag vet exakt var tanklocket ligger. Om det ligger kvar. På bensinpumparna. Tillbaka till pumparna, och jodå, där ligger locket.
I övrigt har jag hunnit med att köpa en bröllopspresent. Kär systerson gifter sig på fredag. Och jag har köpt klänning och kofta.
Bajen spelar hemma mot Elfsborg. Jag har säsongskort på nya Söderstadion. Idag är jag dock hemma på grund av envis huvudvärk. Så kan en ju göra men det är inte rätt.
Ajö!
Igår var jag ute på landet, fast fortfarande inom Sthlms län. Ett ungt brudpar firade sin 15 bröllopsdag. Och de hade utnyttjat sin tomt och sitt hus maximalt för att skapa en fantastiskt fin stämning.
Den stora tunnan var fylld med popcorn.
Taket i tältet.
Hela trädgården fylld med ljus och lampor. En helt annan sak. Idag är det tre dagar innan jag skjutsar dottern till Arlanda för flytt till Los Angeles. Älskade K!
Trots avsaknad av barn ställde jag till med tacos. Och toppar det med Morden i Midsomer. DET kallar jag fredagsmys.
Att vara ledig innebär möjlighet att bjuda hem sig till vänners sommarstugor. Igår med abborrfiske på agendan, jag fick sju firrar. Tre var dock för små så de fick simma vidare.
Idag på go-lunch i koloniområde utanför Södertälje. Min kompis M är utbildad kock så jag blev både mätt och belåten.
Idag var det dags för fjärde samtalet med psykologen. Jag ger mig ytterligare en klapp på axeln för de framsteg jag gör. Nu ska jag locka till mig Alice the cat för mys.
Idag har jag hunnit med att vara i Örebro på förmiddagen, åka tåg, åka pendeltåg till Upplands Väsby, gått vilse i Infra city, hittat rätt i Infra city och beställt ett nytt kök. Bilder kommer så småningom i en blogg nära dig.
Jag kommer inte att ha en diskbänk, däremot en arbetsskiva. Det är stor skillnad det.
Gjorde som så många gånger tidigare. Gick på fotbollsmatch. Tillsammans med nästan 20 000 andra Hammarbyare såg jag Bajen vinna mot Örebro. Skön seger. Och regnet höll sig borta.
Så går ännu en dag.
Tänker vara ledig i fyra veckor. Det behövs. Just nu sitter jag och somnar. Kan man få huvudvärk av själva somnandet?
När ungarna åker till sin farmor i Malmö, får deras mamma bjuda på frukost på fik.
Det är sen gammalt.
Ibland kommer jag hem och sonen överraskar mig. Igår var överraskningen hembakta scones. Så gott. Nu ska jag bara komma på hur jag ska få honom att överraska mig varje dag.
Jag överraskade också igår. Hade bästa vänner på enkel sommarmiddag och champagne. Tydligen hade vi väldigt mycket mat, för mina ostknytten var det ingen som ville ha. Undrar varför.
Idag är det inte mig det handlar om. Det är mamma. Mycket kan man säga om vården. Men vilket tålamod de har.
Och vilket tålamod jag har. Längesen jag kände så intensivt efter sprit.
Kollar fotboll. Kvart kvar och Bajen ligger under med 0-2. Blir så arg att jag fått huvudvärk. Går och diskar fläktfiltren istället.
Att köpa lösgodis när jag var liten var verkligen en upplevelse. Att först stå och välja i tanken, sen berätta för kioskbiträdet vilka jag valt. Personalen i kiosken höll reda på hur mycket av pengen som kvarstod medan de plockade i godisbit efter godisbit.
Idag kör jag "en av varje" alla dagar. Med medicin. Men det är inte samma njutning. Tyvärr. Men förhoppningsvis lär jag bli bättre. Och jag gillar min pillerdosa skarpt.
Följer reportagen från Almedalen och inser att jag verkligen saknar att inte vara där. Samtidigt inser jag att jag inte skulle klarat av att vara där som jag mår nu. Är nästintill folkskygg just nu. Nåväl.
Nu frågan om jag ska fortsätta prata med nazister på Twitter. Skriver prata, för diskussion är det knappast. Tror dock att jag avstår ikväll och ägnar mig åt att klappa Alice istället.
Var du är i livet och vem du är så kan en månad kännas olidligt lång. Och lika olidligt kort. Jag gick upp tidigare än jag brukar på lediga lördagar och bakade västerbottenostpaj. Två stycken. De ska vi ha ikväll när vi firar min dotters 21:a födelsedag, samtidigt som vi firar att hon om en månad är Los Angeles för minst ett halvårs studier. Kommande månad är mycket kort, om du frågar mig. Mycket lång om du frågar min dotter.
Sammanbrottet var nära i tisdags. I dag har jag nästan vant mig. Det är synd, det betyder att det kommer dröja in jag ser till att fixa spaken.
