Tänk er synen av en person som med pigga, raska och utvilade ben glatt skuttar iväg strax efter soluppgången. Det var inte jag i morse. Halvt sovande och sengångaraktigt släpande jag mig fram och lyckades ta mig till vårdcentralen. Rassliga luftrör resulterade i astmamedicin och så lite hostmedicin. Alice verkar överväga hosta hon med.
Jag vill påpeka att trots den tidiga morgontimmen lyckades jag vara ett under av vänlighet och glädje. Så klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Sagt är sagt, så det så! Vill du hellre skriva ner det så gör det här.