Så går den runt som i ett evighetshjul, ständigt denna hosta.
Nåja sonen står fortfarande på benen och flyr hemmet så fort han kan. Vem kan klandra honom?
För övrigt märks det kan jag säga när min faktura för februari månads jobb ännu inte åtgärdats. Tur att jag är så rik att jag täljer guld med smörkniv.
I söndags blev jag varse livets förgänglighet. Fick en påminnelse på Facebook om en väns födelsedag. Tyvärr var jag på hens begravning förra året. Känns ändå bra att hen är kvar som min vän.
2 kommentarer:
Men kära du, vad är det för skit? Det är inte mykoplasma eller nåt sånt? Ynkar dig, vet precis hur jävligt det är att hosta sådär länge, tills man vill skrika åt hostan, slå sig hårt i huvudet, eller gärna dö lite grann så man slipper hosta.
Uschabuscha!
Krya nu fint.
Nica: Tack snälla! Japp exakt så är det. Kram
Skicka en kommentar