Men alltså! Vilket pekoral.

Förra inlägget. Låtsas att det inte finns. Jag skyller på att de fantastiska köttbullarna gjorde min hjärna mjuk som felkokt knäck. 

Jag skulle kunna reflektera över det faktum att båda ungdomarna är hemma, tvn är på och ingen kollar. 

Jag skulle också kunna reflektera över mitt usla sätt att riva lök, lite av knogen följde med och sen blandade jag in riven lök i såret. Gör inte så. Det var mycket oskönt. 

Jag skulle till och med kunna nämna att det var svårt att säga hej då till Roxana idag. Hon var dock glad över att få åka hem och träffa sina barn. 

Men inget av detta skrev jag om, bara ett jäkla tjat om köttbullar.