Så har jag ytterligare tack att dela ut. Till Ylva och Elisabet som båda stöttat Roxana med pengar. Det är väldigt skönt att se hur Roxanas nedstämdhet ändrats till något som liknar hopp. Om tre dagar åker hon hem till sina barn. För deras och Roxanas skull önskar jag att hon har råd att stanna hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Sagt är sagt, så det så! Vill du hellre skriva ner det så gör det här.