Äntligen har jag fattat lite. Ändrade min vanliga joggingrunda något; idag sprang
jag en annan och kortare väg. Och plötsligt signalerar inte hjärnan att jag är trött och behöver gå. Plötsligt satte jag nytt personligt rekord. Det här borde inte komma som en nyhet för mig, jag avskyr rutiner.
Nu ska jag köra hem bilen som jag lånat av mamma och senare ikväll blir det födelsedagsfika. Och jag borde ha köpt någon present. Hm. Framförhållning är uppenbarligen inte heller något jag ska skriva i mitt cv.
omväxling förnöjer.
SvaraRaderaHeja!
SvaraRaderaJag ska också testa springa en sväng så fort mina fötter helnat.
Bra idé att springa en kortare sträcka! Långa är lika med tråkdöden.
SvaraRaderaÄr du säker på att du och jag inte är systrar. På riktigt?
SvaraRaderaGenialt med ny sträcka för löpningen och fram för hållning kan jag inte ens stava till. ;)
SvaraRaderaKram
Shamrock: Eller hur!
SvaraRaderaFru Venus: Tack. Och nu tycker jag att dina fötter kan bli läkta och fina snarast!
Nilla: Tyckte själv att jag var lite av ett geni.
Sus: Nä, helt säker är jag inte.
Gafflan: :-) Du och jag... KRAM