Fantastiskt

En sabla tur med vädret. Sol från strålande himmel och blåst. Lagom blåst de första fem km när den kom i ryggen. Vid fem km vände vinden. Eller rättare sagt den kom rakt framifrån som en vägg. Och den mentala väggen blev en anings för hög för mig när killen med mikrofonen, vid nämnda fem km, tjoade "nu är det bara fem kilometer kvar och ni har motvind". Som om vi alla vunnit på lotto. 

Men jag tog mig runt milen, på 1 timme och 16 min. Skulle gärna vilja orka lägga ner lite mer träning på att putsa tiden. Fast det mesta sitter nog ändå i huvudet. För så värst tungt tycker jag nog ändå inte att det är. Konstigt.

Mer om loppet och dagen, i form av bilder, och en beskrivning av den fina goodiebag som bästa Suzan,  http://icanrestwhenimdead.com/, fixat åt oss, kommer imorgon. Jag ska ju sitta på tåget hem, och behöver ha något att göra. Förutom att läsa boken vi fick förstås. 

Nu. Nu ska jag sova!