Och sonen var mycket nöjd.
torsdag 13 juni 2013
En dag att minnas
Det var helt ok att fira studenten i hällregn. Tack o lov för regnet säger jag. Det fanns inte en chans att hinna bli gråtmild när plakat, paraply, andra människors paraply och barn skulle pareras och hållas reda på. Jag säger inte att jag inte gråtit. Men fulgråten lämnade jag till andra.
Det är ju faktiskt det viktigaste, att sonen var nöjd! Ja, och att du slapp fulgråta också... fulgråta är aldrig roligt! =)
SvaraRaderaGrattis till studenten och dig!
SvaraRaderaMen i regnet hade väl ändå inte fulgråten synts så mycket? ;-)
SvaraRaderaHur som, stort grattis till sonen!
Grattis till sonen!!
SvaraRaderaHärligt! Grattis till dig och Studenten!
SvaraRaderaKram
Nina: Eller hur. Och sonen har messat nu ikväll och tackat för en underbar dag.
SvaraRaderaKnasterfaster: Tusen tack!
cissispringer: Min fulgråt syns i full regnstorm. Tack för vina hälsningen!
Chrissan: Tack så mycket.
Malde: Tack så hemskt mycket!
Det är nio (NIO) år sedan min äldste tog studenten! Jag fulgråter bara jag tänker på det. Vad hände? Nu är han en man, visserligen ung, men ändå.
SvaraRaderaTräffade hans dagisfröken idag och hon mindes både hans och mitt namn. Kul. Tror jag. Jag visade bild från insta och hon tyckte han var snygg. Bra. Tror jag.
De där små liven. De blir aldrig stora liv i en mammas värld. <3
Wihoo! Grattis!
SvaraRaderaBåde till sonen och dig (som jag gissar har råddat ihop studentfirningen?)