Så vinkar jag av finaste tonåringar. I myllret på centralen. De ska till Malmö och fira sin farmor som fyller 80 år. Vinkandet blir lite valhänt, sorgset och trött. Som det lätt blir när mycket mat och mycket trevligt ligger som bomull kring en. Att skiljas är ibland att dö en smula.
Satsa på yllesockor i Conversen då.
SvaraRaderaDu skulle följt med och hängt här! ❤
SvaraRaderaJa, så är det faktiskt.
SvaraRaderaDet är något alldeles särskilt hjärtknipande att vinka av någon vid ett tåg. Ta en frukt istället för godis.
SvaraRaderaKan tänka mig det. Men ta på convercen och lyft ansiktet mot solen så går tiden fort och de är snart hemma igen.
SvaraRaderaKram
Cissi (Fru H)
Fru Venus: Det behövs kan jag säga.
SvaraRaderaSuzan: Ni har ingen snö väl?
Åsa Hellberg: Mm.
Knasterfaster: Mycket hjärtknipande. Frukt är också gott, på sitt sätt.
Cissispringer: Hej! Det var ett tag sen. Ja, idag har jag lyft ansiktet. Det hjälper en stund. :-)