Det måste vara så. För andra natten i rad vaknar jag utan att vara dränkt i mitt eget svett. Och för andra morgonen i rad vaknar jag med en känsla av att känna igen mig själv. Allt är inte nattsvart och tungt. Kanske har äntligen medicinen och kroppen hittat en balans.
Hurra! Nu händer det!
SvaraRaderaBra och fint. Egntligen inte så mycket begärt av livet, tycker man.
SvaraRaderaHurra! säger jag också. :)
SvaraRaderaSjälv söker jag med ljus och lykta efter mig själv.
Kram
Vad härligt att höra.
SvaraRaderaHärligt! Hoppas jag känner igen mig själv snart också.
SvaraRaderaDet låter ju riktigt bra!
SvaraRaderaHoppas att det håller i sig och att livet ler mot dig, såsom du ler mot livet :)
Må så gott!
/Carola
Jag stör mig på att jag inte ser dina informativa etiketter på min mobil. Annars håller jag med alla andra.
SvaraRaderaVad skönt. Tror mitt ben blev lite bättre bara av att höra det :-) och du, tack för kortet! <3
SvaraRaderaLåter ju helt underbart - det är ett h-e att tappa bort sig själv. Hoppas på många såna morgnar!
SvaraRaderaSus: Japp, nu händer det.
SvaraRaderaSpader Madame: Nä, en nåd att stilla be om.
Gafflan: Önskar att jag kunde hjälpa dig att leta.
Åsa Hellberg: Tack, ja det är det.
Agneta: Tack. Det hoppas jag verkligen du gör snart.
Carola: Det var vänligt sagt! Tack.
Anne med e: Du kan ändra till webbläge även i mobilen, i alla fall med en iPhone. Tack för omtanken.
Fru Venus: Tack! :-) Bra om benet blir bättre tycker jag.
Nica: Ja, svårt att hitta sen.
Åh vad bra! Det är ett helvete om det fortsätter!
SvaraRaderaHå
Tänkte inte på det! Tack. Hälsningar sömnlös i Östhammar.
SvaraRaderaHå: Ja det är psykiskt ohållbart.
SvaraRaderaKära sömnlös i Östhammar: det var så lite. Och jag låg också sömnlös i natt.