Den här tisdagen är som ett barn i trotsåldern. Ena sekunden flyter dagen på snyggt och smidigt för att i nästa sekund sätta sig platt på den breda rumpan.
Jag får lust att skrika "skärp dig!" Som om det skulle hjälpa.
Den här dagen har jag kämpat mig igenom, men jag har gått fram och tillbaka till sjön och sen krattat ur diket längs hela vägen upp hit, men bara på ena sidan. När allt det var gjort kändes det riktigt bra! Kramar
prova vet ja' - den kanske blir så chockad att den lyder
SvaraRaderaEller också tillåter du dig själv att leva faan, det är bra för själen att få göra det ibland.
SvaraRaderaHa ha! Skäll på bara!
SvaraRaderaDen här dagen har jag kämpat mig igenom, men jag har gått fram och tillbaka till sjön och sen krattat ur diket längs hela vägen upp hit, men bara på ena sidan. När allt det var gjort kändes det riktigt bra!
SvaraRaderaKramar
Prova. Man vet aldrig med dagar. Kanske de lyssnar.
SvaraRaderaMöten skadar för det mesta. Eller tråkar ut i alla fall.
SvaraRaderaShamrock: Vet du. Jag gjorde det. Provade och den lydde!
SvaraRaderaLivet innan Liten: Tack! Du har så rätt. Jag ska tillåta lite mer.
Fru Fransson: Yes. Jag har skällt.
Snäckan: Men hallå! Det är ju hur evinnerligt långt som helst! Wow. Du ÄR alltid bra.
Mammahäxan: Jag tror att du har rätt, det kändes som om tisdagen till slut lyssnade.
Realisten: Sant.