Det är en fråga om vad jag kallar det

Så mycket ingenting blev nog inte gjort. Men faktiskt lite grann. Fikade förstås för femte gången den här veckan. Så nu är det färdigfikat för väldigt lång tid. Men att sitta i solen utomhus och bli varm i hela ansiktet är väldigt skönt.Och då känns det ju nästan som ett måste med fikat.

Jag har läst klart den här boken av Åsa också. En feelgoodbok, som jag sträckläste. Kanske irriterar jag mig lite på hur enkelt allt ändå var för de tre väninnorna. Och om människorna varit bättre på att prata med varandra hade självklart inte några förvecklingar hänt. Fast det förtar faktiskt inte boken som den är. Kan absolut rekommendera den. Och nu ska jag ta mig an del två.
Sen tog jag en snabb, relativt i alla fall, promenad. Lyssnade på min ljudbok och att gå och skratta samtidigt som jag mötte andra var väldigt uppiggande. Särskilt som en del av de jag mötte såg lite mer tveksamma ut än glada.
Ja, sen så hamnade jag på soffan ändå. Och där är jag kvar. Hade jag haft vin hade jag tagit ett glas, men jag kan ju inte få allt.