tisdag 16 oktober 2012

Att inte räcka till

Ibland bubblar alla känslor i kroppen så jag inte vet vart jag ska ta vägen. En dag med sköraste mamma som längtar, saknar och gråter av förtvivlan över att vara ensam. Ensammast i hela världen. Då spelar det faktiskt inte någon roll att vi barn och barnbarn finns där för henne. För vi finns bara där när vi har tid. Och det har vi inte hela tiden. Det vet hon. Och begär inte, tvärtom, att vi ska finnas där för henne. Så en hel dag med frukost och lunch och middag har inneburit skratt, djupaste förtvivlan (mammas) och ilska (både hennes och min). Men mest mammas förtvivlan.

Min ilska bestod idag av att bli varse att SEB, Skandinaviska Enskilda Banken, i över ett år inte sänkt räntan på det helt rörliga lån hon (och pappa) har på sin bostadsrätt. Ett lån som, när jag idag ringde, fick veta inte har den bindningsformen längre, inte haft på länge och "då har nog din mamma fått brev om att det inte finns". Nä så i helvete hon har fått brev om det! För i mammas pärmar finna alla papper, ibland dubbla och trippla kopior, för så blir det när banker och myndigheter skickar papper, det kommer mycket och många papper. Men något papper på förändring på lånevillkoren eller någon räntesänkning har mamma inte fått på över ett år. Så idag när jag ringde blev den stackars trevlige Anders, eller var det Andreas? på SEBs kontor vid Telefonplan lite paff när jag talade om för honom att räntan min mamma, och pappa, betalat i över ett år var på 4,20%. Trots att det på SEBs egen hemsida stod att aktuell ränta är 3,36%. Väldigt sympatiska och trevliga Anders, eller om det nu var Andreas, sänkte mammas ränta med över 1% på stående fot, eller i mitt fall, sittande rumpa. Tack du. Men jag kan inte komma ifrån att det är något ruttet med SEB som inte själva reglerat räntan. Och mamma kändes sig förminskad som inte själv förstått eller orkat ta tag i detta. Fan ta SEB!

Efter en i alla fall mycket trevlig dag, där jag också manglat lite lakan med mamma, och vikt en del tvätt, var det ändå som en lisa för själen att möta upp Sus och Hjärtat. Efter lite AW gick vi till Engelen och såg bland annat denna ängel. Men för min del räckte det att bara få vara med Sus och Hjärtat. Det läkte min själ idag.

20 kommentarer:

  1. Bajskotte SEB. Det räcker så va? <3

    SvaraRadera
  2. Anne med e: Det räcker jättelångt! Tack. (Hade inte du gått och lagt dig.. :-)

    SvaraRadera
  3. Förminskad av en storbank, inte alls så upplyftande när livet känns ensamt.

    SvaraRadera
  4. Då sparbanken var sparbanken kallade kamren där mig för lilla gumman.

    Det skulle han inte gjort.

    SvaraRadera
  5. Vad bra du beskriver hur det kan kännas när mamma blir ensam, så hade jag och min syster det så jag känner igen det.
    Kämpa på..

    Mässkalle

    SvaraRadera
  6. Å jag hade blivit så förbannad, idioter!!
    Tur att hon har dig som kan slåss för hennes sak och tur att du har Sus & Hjärtat som kan finnas där för dig. Kram!

    SvaraRadera
  7. Äh fy va ruttet av SEB! Bra att du fick räntan sänkt! Men de gjorde inget retroaktivt?
    Åh skönt att dagen fick en fin avslutning.

    SvaraRadera
  8. Det är tufft och vem skulle strida för henne om inte du gjorde det?

    SvaraRadera
  9. Fru Fransson: Nä, verkligen inte.

    Sus: Nä, det hoppas jag verkligen att han aldrig någonsin gjorde någon mer gång.

    Mässkalle: Det är så tråkigt för mamma. Tack.

    Livet innan Liten: Jo, man kan nog säga att jag var förbannad. Tack för din gulliga kommentar.

    Fru H: Nä, inget retroaktivt. Vad jag förstår. Det går nog inte.

    Åsa Hellberg: Fast vissa saker önskar jag verkligen att jag slapp strida för, de borde fungera automatiskt. Och mamma borde slippa sig dum och okunnig.

    SvaraRadera
  10. Blir så himla ledsen då jag tänker på andra som inte har någon beredd att strida för dem. Och för att din mamma mitt i sorgen ska behöva känna sig förminskad och överkörd av en bajskottebank.
    Fast: Heja dig! :)

    SvaraRadera
  11. Ja, ibland, nej alldeles för ofta, får jag en känsla av att det gamla hederliga Sverige har tagit lite slut. Och det är väldigt tråkigt. Man blir förtörnad, väldigt, emellanåt, nej, lite för ofta.

    Och vaddå: nog....skickat ett brev.....vadå nog? När? Kan vi få en kopia, tack. Jadå. Och så får man betala 50 kr för den.

    Jajaja, skriver och sjunger, det gör han Lundell och det så fantastiskt bra och det kommer före allt det andra. Det andra är liksom bara bonusen!

    Kramar på sig i mysrusket!

    SvaraRadera
  12. Märta: Tack vännen! :-)

    Anne med e: Hahaha! Jag med. Senare.

    SnäckskalsAgneta: Något har hänt i landet, helt klart. Tack för din omtanke. Vi har en strålande höstdag!

    SvaraRadera
  13. Åh. Jag kan tänka mig den ensamheten. Så brutal efter så många år. Som att sväva ute i rymden med en känsla av att ha tappat fotfästet. Tvåsamhet är stark men när den löses upp.. Inte bra för själen.

    Bankerna är dagens lurendrejeri ligister. Jag stannar där - blodtrycket höjs bara jag tänker på eländet . Bra rytit!

    SvaraRadera
  14. Trött man blir på att bankerna utnyttjar. De borde hålla sig för goda för sånt!

    SvaraRadera
  15. Tjillevipp morsan: Nä 40 år och så poff! Ensam. Så sorgligt. Och bankerna, nä vi pratar inte om dem.

    Spader Madame: Eller hur!

    SvaraRadera
  16. Hej!

    Jag har läst igenom ditt inlägg och tycker det är jätte tråkigt att höra att det blivit som det blivit och att din mor känner sig förminskad. Vi vill självklart aldrig att någon ska behöva känna så på grund av oss! Jag skulle verkligen vilja komma i kontakt med din mor för att få chansen att se över och få lyssna på er/din mors upplevelse och hjälpa till.

    Jag är väldigt glad att ni fick kontakt med Anders (eller Andreas) på SEB Telefonplan och att du kände dig nöjd med honom.

    Om ni vill att vi kikar på det, så skicka gärna kontaktuppgifter till din mor på socialmedia@seb.se så hjälper vi er att kolla över ärendet och kontaktar din mor.

    /Jesper
    SEB Kundservice

    SvaraRadera
  17. Jesper: Tack för din kommentar. Jag ska prata med mamma så får hon bestämma hur hon vill göra.

    SvaraRadera
  18. Hej igen och tack för ditt svar!
    Hör gärna efter med henne och om vi på något sätt kan hjälpa till. Skicka då ett mail till oss på den adress som min kollega Jesper lämnade så gör vi vårt bästa.

    Vänliga hälsningar
    //Annelie
    SEB, Kundservice

    SvaraRadera
  19. Annelie: Tack även för din kommentar. Jag återkommer när jag pratat med mamma.

    SvaraRadera

Sagt är sagt, så det så! Vill du hellre skriva ner det så gör det här.