Som i skolan på gymnastiken. Då alla elever ska delas in i två lag. Två elever får välja vilka de vill ha i sina lag. Jag var aldrig sist vald, men heller aldrig först. Och jag fick aldrig vara den som själv valde lag. Nu får jag samma känsla, jag har inte gjort valet, jag hade kunnat tänka mig nageltrång, fotsvamp, ett eller ett par brutna ben eller ett skrubbsår. Livet ville annat. Så om två veckor och en tid framöver ska jag satsa orken på att låta doktorerna ta bort cancern som satt sig i mitt högra bröst. Doktorer som faktiskt sa att de inte var ett dugg orolig för mig eller utgången av detta. Och då är inte jag det heller.
Och idag är jag inte ett dugg mer sjuk än jag var i fredagsmorse, innan jag fick beskedet. Det kan vara värt att tänka på.
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag är ledsen för din skull och att jag hoppas på det bästa. Dessa besked tar luften ur mg och jag vill helst bara skicka en stor kram och en massa styrka.
SvaraRaderaKäraste vännen! ♥ Du fixar detta.
SvaraRaderaStörsta styrkekramen (som inte gör ont)
Härligt med din kämparglöd - önskar dig all lycka lr vad säger man??
SvaraRaderaÄr skitdålig på sånt här...
Min granne gick igenom detta för ett tag sen, och vad jag förstod så var det viktigaste att någon bara fanns där och lyssnade när dom mörka stunderna kom. Stor cyber kram i alla fall.
Speedbumps är till för att sakta ner och sen beslutsamt ta sig över.
SvaraRaderaKram M
All styrka till dig!
SvaraRaderaVet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag håller hårt i allt som ska bringa medgång och tänker att du fixar det här!
Skönt att läkarna ville ta bort det "som inget var", och inte ignorerade.
kram
Det här kändes riktigt jobbigt att läsa - men det är glädjande att se din jävlaranamma lysa igenom.
SvaraRadera*kramarnas kram*
Du blir frisk. Något annat alternativ finns ju inte. Massa kram och nästa gång jag är i storastaden utan att ha ett hysteriskt schema dåskavitaendrinkmittpådagen på Grand Hotel i deras läderfåtöljer förmanmåstehalyxilivet. Kram igen.
SvaraRaderaDu är en klok och stark kvinna och har fina vänner omkring dig. Det betyder mycket nu.
SvaraRaderaOch ett par extra tankar till dig blir det allt härifrån, för man är inte stark hela tiden.
Kram
Du skriver så klokt om det. Och jag tycker att det är modigt och bra att du skriver om det. Vad jag tycker och känner för övrigt vet du redan.
SvaraRaderaKram!
Fantastiska du,
SvaraRaderamållös sitter jag här och försöker få fingrarna att prata,
men de är inte helt samarbetsvilliga,
skönt med doktorer som är på din sida,
de vet ju oftast vad de talar om,
det viktigaste är ju att det är hittat,
och att åtgärder påbörjats,
och att du är positiv,
- det är nog det viktigaste
(och att vi finns här)
*kram*
Oavsett om du känner dig mer sjuk än i fredags eller inte får du här en STOR KRAM från mig och en skål för snabbt tillfrisknande!
SvaraRaderaDin inställning är superviktig. Bra att du bestämt dig för att inte vara orolig i nuläget. Drygt trettio år gammal drabbades jag av livmodercancer. Jag kan inte minnas att jag var rädd. Däremot grät alla andra. Jag kommer tänka mycket på dig framöver och hoppas att livet går varligt fram med dig och de dina. Kram!
SvaraRaderaDet ska gå bra det här.
SvaraRaderaMen. Det här händer ju bara "alla andra".
SvaraRaderaStor kram!
Skickar massor av det-går-bra-kramar till dig. Och en stor mängd med ännu fler kramar.
SvaraRaderaJag finns på tangentbords avstånd om du vill. Kan ju träffas i stan också, om du vill.
Mjäll är bättre, helt klart. Kramar
SvaraRaderaSatan! Är min första tanke.
SvaraRaderaNära väninnan har precis kört samma race det sista året. Det är tufft men det går. Det måste gå. Bra dagar, mindre bra dagar och riktigt sketajobbiga dagar - det måste bara gå.
Jag fick också besked i veckan som gick - ett bra sådant - och nu inser jag hur självklart jag tog det. Som om något annat besked varit omöjligt. Herregud, man borde ha en käftsmäll. Det finns aldrig nån garanti för att man aldrig drabbas - vad inbillar jag mig?
Fina du, jag sänder dig alla styrkekramar du vill ha. Kämpa vidare - vi är många som håller tummarna nu och står bakom dig.
Till och med löss hade varit bättre. Tänker på dig. Kramar
SvaraRaderaMassor av du-kommer-att-fixa-det-här-kramar!
SvaraRaderaÅh, nej. :( Jävla skit.
SvaraRaderaMen läkaren skulle knappast säga att det kommer gå bra om det inte vore så.
Kram och puss till dig.
Många kramar till dig Singelmamman! Om jag någon gång råkar på dig på stan så får du räkna med att jag kommer krama om dig IRL.
SvaraRaderaÄh. Jag tänkte skriva nått. Men du vet..
SvaraRaderaDu är inte bara blond, du är klok också! Det har jag alltid vetat. Du är bara precis så sjuk som du känner dig och känner du dig inte sjuk så är du inte sjuk - har jag förstått dig rätt?
SvaraRaderaMen...
SvaraRaderaÅh vad jobbigt att höra.
Kram!
Jag hejar på dig. En singelmamma klarar det mesta, även sånt här skithelvete. Men jag är ledsen för att det har drabbat dig.
SvaraRaderaDu har så underbart skön attityd, och din doktor med, så jag är säker på att det kommer gå bra.
SvaraRaderaStor styrkekram och vi ska peppa dig hela vägen!
Jag har sagt allt redan, så, kram <3
SvaraRaderaDet är klart att du fixar detta, inget tal om saken. Läkarna vet vad de gör.
SvaraRaderaSkit rent ut sagt. :((
SvaraRaderaJag tänker på dig.
Stor kram
Jävlar! Du fixar det, du är ung, stark, modig och en kämpe. Men jag önskar verkligen att du kunde fått lägga din energi på annat!
SvaraRaderaMen du kommer fixa det!
Kram
Min fru kämpar sig igenom en cellbehandling just nu och vi är överaskade av att det inte var "värre"
SvaraRaderaMässkalle
Styrkekraaaaam <3
SvaraRaderaStyrka, styrka, styrka till dig! Fina du!
SvaraRaderaFru H: Tack, det värmer ska du veta.
SvaraRaderaAnne med e: Tusen tack! Och jag skrattar fortfarande åt vår kram senast. :-D
Blåklinten: Helt sant, inser jag, att få den här kommentaren betyder väldigt mycket.
Madlar: Tack! Ja du vet, livet.
ettstenkast: Ja, jag är väldigt nöjd och känner mig trygg med S:t Görans proffsiga läkare och sköterskor.
Märta: Tusen tack! Det är inte slut förrän den tjocka damen sjunger i slutet.
Mammahäxan: Åh, ja! Där ska vi sitta och dricka drinkar. Tack för din omtanke.
tigerlilja: Tusen tusen tack för dina fina ord!
Realisten: Tack! Modet är bara ett behov. Jag vet vad du tycker. Och är väldigt glad för det!
Helena m. 4: Jag är glad för din omtanke. Och ja, att du och alla andra finns här betyder väldigt mycket.
Chrissan: Eller hur! Så konstigt allt ihop.
Malde: Tack så hemskt mycket! Jag är övertygad om att det går bra. Och en träff i stan borde vi ju verkligen kunna få till.
Helena: Eller hur. Precis vad jag också valt.
Lilla Blå: Åh, tack så hemskt mycket för dina ord. Och satan är precis vad jag också tänkte till att börja med. Och går, det gör det, absolut. Jag tycker att du ska fortsätta att ta alla besked för givet. Så har jag alltid gjort. Love you!
Camilla L: Löss, ja till och med det. Tack för din omtanke.
Småländskan: Tack. Ja, jag kommer absolut att fixa det här. Också.
nilla: Jävla skit är väldigt väl formulerat tycker jag. Och nä, läkarna skulle aldrig uttrycka sig så om de inte menade det. Jag känner mig helt trygg i deras vård.
Gina: Tack för din omtanke. Det hoppas jag verkligen att du gör, kommer och ger mig en kram!
Sus: Äh, du vet, att jag vet och ibland behövs inte orden.
Knasterfaster: Så snällt sagt. Ja, exakt så är det, jag visste ju inte att jag var sjuk i fredags morse, men nu skulle jag alltså vara det. Men nä, ingen skillnad, så jag är inte sjuk.
Ting: Ja, fast det är bra att få ett besked. Tack för din omtanke.
Åsa Hellberg: Tusen tack. Och vi ses på onsdag! Det ser jag fram emot. :-D
Kattis: Tack! Jag känner mig helt trygg i sjukhusets vård.
Fru Venus: Ja. Det känns bra att veta.
Malin J: Tack. Ja, de vet absolut vad de gör.
Gafflan: Skit är ett bra uttryck tycker jag med. Tack för omtanken.
Lippe: Tusen tacks för din omtanke.
Klart jag fixar det.
Mässkalle: Så tror jag också att det blir," inte värre". Önskar er all lycka till!
Brannmannsfrun: Tack så hemskt mycket!
Nica: Tack så hemskt mycket!
Är inte du och doktorerna oroliga så tänker jag inte heller vara det! Lycka till, jag är säkert på att det går bra!
SvaraRaderaFru Hansson: Nä jag känner mig trygg med doktorerna. Tack för din kommentar och omtanke.
SvaraRaderaMen jävla skit! (får man skriva så?)
SvaraRaderaMin mormor dog ung i bröstcancer. Idag hade hon sannolikt levt om hon drabbats nu.
Kramar om jättemycket!!
//Charmhäck
Jag läste detta inlägg igår, i soffan, framför TVn, med min man brevid mig. Ögonen tårades, hoppades på att min man inte skulle se. För vem gråter till Beck liksom? Vi känner ju inte varandra (du och jag alltså, inte jag och Beck heller för den delen när jag tänker efter), han skulle inte förstå. Jag orkade inte.
SvaraRaderaJag orkade inte gråta. Men jag orkar finnas här i bakgrunden och tänka positiva tankar. Så när du skriver att allt är över - DÅ ska jag våga gråta!
Stor kram till dig och dina!
SvaraRaderaDin blogg har en plats under rubriken inspiration bland mina internetfavoriter!
Kram Annica
Fina du! Stor kram
SvaraRaderaCharmhäck: Jag tycker absolut att du kan skriva så. Ja kunskapen om cancer har absolut utvecklats.
SvaraRaderaTherése L: men oj. Tusen tack för din fina kommentar. Jag lovar att säga till när jag är klar och du kan gråta.
Annica: Så snällt sagt! Det värmer verkligen.
Kia: Tack!
Men åh :-( <3
SvaraRaderaHoppas att det upptäcktes tidigt, och att det blir så lindrigt det går...
Kram
Jag är en sån där smygläsare som läser allt fint och roligt du skriver, nu är det dags för mig att kommentera.
SvaraRaderaEn stor kram vill jag ge dig och dina tonåringar.
/Maria T
Ozzys mor: Men eller hur! Tack för din omtanke. Jag är övertygad om att den upptäcktes i tid och att det blir bra, snabbt.
SvaraRaderaAnonyma Maria T: Tusen tack för din omtanke. Och för att du skriver så snällt. Smygläsare gillar jag. :-D
Hej,
SvaraRaderaVi ska alla vandra vägen, men din tid är inte just nu så du kommer att klara av den här turen men glans & bravur.
Det vet du, även om det just nu kan kännas rent fördjävligt så kommer du att spotta på de där cancercellerna.
Du har makten och kraften att besegra det där.
Allt gott
Alex
Alex: Tusen tack för din omtanke och för dina peppande ord!
SvaraRaderaEn till kram <3
SvaraRaderaHejja för ditt pågångsmot.
Vi hejjar på dej :)
Du verkar optimistisk, och det är bra! men jag säger ändå. s k i t!
SvaraRaderaJag hade också hellre haft mjäll! Det borde gå snabbare än ett och ett halvt år att bli av med det va!? Och inte heller ta med ens hår, ögonbryn, hela bröst, muskulatur, livslust, bekymersfriaa liv och annat på vägen!?
Kom nu ihåg inför detta, det viktigaste, och jag talar ur erfarenhet, och hoppas jag inte säger något plumpt. ALLA är OLIKA. Vi människor. Alla cancerdiagnoser. Alla bröstcancerdiagnoser. Alla upplevelser av sjukdom. Alla sätt att känna. Olika. Jämför dig inte (lika med: läs inget mer om mitt bekymmersamma dravelliv kring cancer! ha ha). Din historia blir en unik sådan. Till det positiva. Det hör jag redan.
kram
Hå
Hå: Tusen tack för din kommentar och dina peppande, kloka ord! Jag är i grunden så optimistisk att jag ibland blir trött på mig själv. Har inga som helst planer på att jämföra mig, med någon annan som har cancer. Och jag har än så länge, "bara" cancer i den knöl som är opererad. Har jag mer som de upptäcker den 1 oktober, ja då har jag det. Inget jag kan göra något åt. Och hur livet än blir efter operationen så är det en del av mitt liv som jag säkert skulle klarat mig alldeles lysande utan men som förmodligen kommer att forma mig till den människa jag fortsätter att vara.
SvaraRaderaStor och värmande KRAM! Och än en gång tusen tack!