söndag 6 maj 2012

Jag hade ett par ord att dela med mig

Men just nu verkar det som om orden försvann. Känner mig fullständigt urlakad. Tonåringarna, inklusive sonens flickvän och jag besökte sjukhuset idag. Ledsamt. Vi var igenkända korta stunder. I övrigt var det tomt, det syntes i ögonen. Styvpappa letade och letade efter ord och mening. Det som kom var önskan om att få resa sig upp och gå hem. Men på frågan var hem var någonstans fick jag svaret: men det är ju här!  Ja det är hem där, ända tills... ja vadå och när?
Och mina dämoner sitter och flinar medan jag tränar bara för att anfalla ännu mer när jag sitter still. Det är en sabla tur att jag har de finaste tonåringarna hemma just nu.

27 kommentarer:

  1. KRAM! det är det enda jag kan tänka just nu, och att jag hoppas att han slipper lida. Att allt får gå så smidigt som möjligt. Det fick det för min farfar, det är jag glad för... och lite ledsen för också, men mest glad faktiskt!

    SvaraRadera
  2. Jag måste säga att jag hoppas att det snart är över, för er alla. Jag slår ihjäl lite dämoner sen när du kommer. KRAM

    SvaraRadera
  3. Hoppas att dina demoner försvinner och att det lugnar sig för er snart!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Kära fina du. Just nu har jag slut på orden. Men jag skickar kramar. Exakt på summan så många som du känner att du behöver just nu. Fina vännen.

    SvaraRadera
  5. Så otroligt jobbigt att bli påmind om det där gränslandet..
    Skönt att du har goa ungdomar hos dig iaf. Var snäll mot dig själv. *kram*

    SvaraRadera
  6. Det är jobbigt att vänta och dämonerna blir ju någons sorts "hang around" av värsta sorten. Hoppas på en bättre morgondag!!
    Kraaaaaaaam.

    SvaraRadera
  7. Fint att du har dina ungdomar. Och att de har dig!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Gripande inlägg trots att jag inte läst något av dig tidigare. Första gången jag är här, tror jag... hittade hit från Fia Fit. Styrkekramar.

    SvaraRadera
  9. I väntan finns tid för reflektion. Reflektion över livets väsentligheter, vad som egentligen är viktigt. Ge dina barn den där extra kramen o berätta hur mycker du älskar dem. Det finns en tid när det inte längre är möjligt. Kram M

    SvaraRadera
  10. Tusen tack alla för era fina kommentarer. Och kram!

    Nina: Lider gör han absolut inte. Men mamma gör.

    Fru Venus: Skaffa en spikklubba är du snäll. Tack.

    Ting: Dämonerna har jag inget hopp om att bli av med, just nu. Men lugnet vill jag gärna tro på!

    Lilla Blå: Åh! Nu har jag famnen full med kramar! Tusen tack.

    Märta: Bland det svåraste som finns är att vara snäll mot mig själv, har jag märkt. Tonåringarna räddar allt!

    Gafflan: Av någon anledning brukar morgondagar vara lite bättre. Undrar om det även gäller måndagar.

    Kia: Dubbel glädje! :-)

    Mirakelmorsan: Tack. Och varmt välkommen hit! Kul att ses.

    Hökis: Mycket.

    Per A: Tusen tack!

    Madlar: Du har helt rätt. Och reflekterar gör jag. Hela tiden. Och mina tonåringar får höra flera gånger varje dag hur mycket de betyder för mig. Och jag får höra det av dem! :-)

    SvaraRadera
  11. Det är svårt. Jag kramar dig.

    SvaraRadera
  12. Massor av kramar till dig och dina fina Tonåringar.

    <3

    SvaraRadera
  13. Nu blir jag så ledsen att jag måste fälla en tår.

    Finaste finaste vännen.

    SvaraRadera
  14. Osloskånskan: Tack, det känns!

    Mammahäxan: Jag är både varm och lite hög av alla fina kramar! :-)

    Malde: Tusen tack!

    Sus: Åh. Jag med.

    Knasterfaster: Den känns ända hit!

    SvaraRadera
  15. Många varma tankar till dig och de dina!

    Vi urnsatte pappa igår och pratade då om hur tacksamma vi är att de sista veckorna gick så fort. Veckorna då vi, och pappa, visste vart allt skulle sluta.

    Styrka till er alla.

    Kram!

    SvaraRadera
  16. ojoj, stora varma kramar från mig! jag vet inte vad som hänt, men läser ikapp snart.
    Ta hand om dig/er

    SvaraRadera
  17. Ett stenkast: Tack!

    Malla: Det är min styvpappa som är väldigt sjuk.

    SvaraRadera
  18. Oj, oj vad jobbigt det måste vara nu. Får minnen från min pappas sista tid på sjukhuset. Många kramar kommer här som du får dela med dig av till de som behöver.

    SvaraRadera
  19. Miss C: Tusen tack!

    Anne med e: Tackar för det fina hjärtat också! TACK!

    Gina: Jag tar en hel del av kramarna för min egen del, och resten får tonåringarna. Tusen tack!

    SvaraRadera
  20. Kram.
    Och så en till.
    Och en till.
    Och så en puss på kinden.

    SvaraRadera
  21. Tjillevipp morsan: Åh! Fina, fina! Tusen tack! Jag håller kramarna och pussen hårt!

    SvaraRadera

Sagt är sagt, så det så! Vill du hellre skriva ner det så gör det här.