onsdag 2 maj 2012

Det brinner

Hela himlen står i lågor. Vackert som fasiken. Efter träningen på Sus och min promenad hem lärde jag henne hur Talgoxen låter. Ett av deras läten. Det är en sångglad liten gynnare.

Sus lärde mig lite om blommor. Och så tittade vi på hur olika långt två Magnoliaträd slagit ut. Fast de står på samma gata.
Nu ska jag sova, det behöver jag. Hoppas styvfar sover hela natten.
Published with Blogger-droid v1.7.3

8 kommentarer:

  1. Konstigt det där med kvitter. Att ju äldre man blir desto mer intresserad av det blir man. Inte för att vi är så gamla men, eller ja, du fattar va... ;)

    SvaraRadera
  2. Det är något visst med himmel och hav. Din solnedgång är så vacker!

    SvaraRadera
  3. Jag har fågelkvitter som app i min mobil, alltså man trycker på en viss fågel och så hör man kvittret och så lär man sig. Jag kan inget om fåglar. Nu väntar vi bara på en blomscanner också! Sov gott!

    SvaraRadera
  4. Jag tycker att det är snällt av dig att inte skvallra att jag trodde hyacint och lavendel är samma sak.

    SvaraRadera
  5. Du tar Sus blommor med en nypa salt va'? ;-)

    SvaraRadera
  6. Jag har en fågelbok med inspelade ljud. Ändå glömmer jag ALLTID att det är Talgoxen som kvittrar i min trädgård allra mest.

    SvaraRadera
  7. Anna: Jag var intresserad av fågelkvitter redan i tonåren. För inte så länge sen alltså... :-)

    Knasterfaster: Det var magiskt igår. Underbart.

    Tjillevipp morsan: Våra promenader är bland det bästa jag vet! Och så lär vi ju oss alltid något.. :-)

    SnäckskalsAgneta: Jag kan ingenting om fåglar jag heller, egentligen.

    Sus: Hahaha! Men de är ju lika, på sätt och vis.

    Helena m. 4: OM!

    Mammahäxan: Jag kan mycket om de fåglar jag gillar. Talgoxe och Koltrast. Det är allt.

    SvaraRadera

Sagt är sagt, så det så! Vill du hellre skriva ner det så gör det här.