Rubrik får du hitta på själv, jag har skrivit inlägget

Morgonens sammanbrott övergick efter lunch till en sällan skådad ilska. Sån där ilska så det bokstavligen kokar inombords. Nu förstår jag att det finns de som skakar lite på huvudet och tänker att så obalanserat skulle de själva inte uppträda. Men nu är det så fiffigt, att när jag blir riktigt förbannat arg, blir jag lugn som en filbunke utåt, och väldigt kontrollerad. Skulle jag möta mig själv skulle jag bli rädd. Den där ilskan sitter i fortfarande. Var tvungen att ta en pepparkaka med smör på när jag kom från kvällens möte. Men en pepparkaka är för lite, för det hjälpte som sagt inte ett dugg. Jag får se ilskan och dagen som den knuff jag behövde. Och med den knuffen i ryggen så ska jag äntligen förändra mitt eget läge. Kryptiskt. Jag vet. Men de sansade orden vill inte infinna sig så det är säkrast att jag uttrycker mig lite vagt, annars vet jag inte vad som händer.