Jag hör mig själv säga ja...

Han rundar precis charkdisken i den lokala ICA-affären. Jag ser honom strax innan han ser mig. När han väl ser mig lyser han upp och ler. Jag blir stående, kommer inte vidare.
"Gissa vad jag just gjorde innan jag gick hit", säger han med sitt leende. Innan jag hinner svara, medan jag rättar till osten som höll på att glida ur famnen, jag hade som vanligt inte tagit någon kundkorg, säger han i nästan samma andetag: "jag var just och ringde på din dörr".
Jag svarar att jag anade det, kan nästan se det, och så var det bananerna som ville dra ner mot golvet, jag fångade dem i flykten.
Jag hejdar hans vidare prat och säger att jag vet vad han vill och då är det hans tur att avbryta mig i samma stund. "Kan du tänka dig det det då"?
Jag blir helt ställd. Stammar något, om andra. Vad säger de då?
Han fnyser lite lätt och skrattar till, inget positivt omdöme där.
Så där i hörnan, mellan köttfärsen och kryddväxterna, timjan, mynta och något annat spretigt grönt, precis där hör jag hur jag säger: "Ja jag ställer upp, på ett års fyllnadsval i styrelsen för min bostadsrättsförening."

Någon borde nu gå in och ta ansvar för mina handlingar, för jag kan ju uppenbarligen inte göra det själv.