Jag försöker vara trevlig. Min arbetskamrat vill väl. Men jag blir nedkletad av orden, omtanken som ska förmedlas. Det beror på mig själv, mest, hur jag mår just nu. Men också på arbetskamraten som stod kvar i dörren och pratade pratade pratade.
Jag stängde av. Och nu är jag på väg att möta mamma.
Published with Blogger-droid v1.7.3
ibland måste man få stänga av.
SvaraRaderaKRAM!
Hände inte. Inte.
SvaraRaderaJa, och mår man så bör omgivningen ha en beredskap för att man inte alltid orkar att höra, höra, höra och höra. Så förmodligen är ingen större skaffa skedd.
SvaraRaderaKram fina fina du.
Vissa dagar är det verkligen svårt att försöka vara trevlig mot de där som bara vill väl. Det kan liksom bli för mycket omsorg. Bra att du kan stänga av. "Kramar om" och önskar att du inom en snar framtid mår bra igen.
SvaraRaderaJobbigt.
SvaraRaderaKram
Tips vännen, humma på "fel" ställen så fattar hon/dom att du inte lyssnar. Styrkekramar!
SvaraRaderaMalla: Absolut. Annars blir det outhärdligt. Kram tillbaka.
SvaraRaderaEllen: Inte.
The Queen: Tack. Arbetskamraten märkte bara att jag hade "bråttom". Inget konstigt med det. :-)
Knasterfaster: Tack! Och kram.
Gafflan: Om. Pöss o kram!
Fru Venus: Något annat än hummande kom jag inte på. :-) Kramar