Lite som damtidningarna alla bara läser hos frisören

Jag visste verkligen inte att så många tittar på melodifestivalen. Och inte att det kunde sätta så mycket känslor i svall.  Jag har haft turen de senaste två åren att få se finalen i Globen. Och fått dricka god champagne och äta god mat. Jag har däremot inte någon gång, direkt fattat vem som vunnit. Alla bidrag har låtit lika i mina omusikaliska öron. För min öron måste ju vara omusikaliska, alla andra verkar ju kunna hålla reda på vem som är vem av dessa kvinnor/tjejer/män/killar som framför trallalalallalavänliga låtar.
I år hoppas jag också att jag får se finalen på plats, annars lär jag ju inte se den. Jag vet att jag kommer att minnas minst en låt, fast helst hoppas jag att Thorsten Flinck går vidare så det blir två låtar som jag minns.