Att tjata och bara prata om samma sak om och om igen

Det slipper du vara med om när det gäller mig och min blogg. Även om jag skulle kunna skriva en hel del om kvällens konsert med Thåström. Josåatt det skulle jag. För attans vad han är (och här måste jag nog stanna till och fundera på det adjektiv som bäst passar in), attans vad han är fantastisk. Helt enorm! Efter en och en halv timme tackade han för sig, och då hade han sagt tack två gånger mellan två låtar. I övrigt spelade han sina låtar och for som en elektrisk ål på speed över scenen. Sen körde han ytterligare dryga 30 minuter.
Scenen var det, som jag, Hjärtat och R som jag inte sett på mer än 18 år, nästan satt uppe på. Det visade sig att våra spontaninköpta biljetter var i en lite loge, längst fram till vänster om scen. Vi satt nästan i knät på karn.

Det här är R!

R förresten. Jösses så roliga saker vi gjorde när vi var yngre. Bland annat cykelcampade vi i Visby en vecka. Vi hade nog för avsikt att cykla lite random på hela Gotland. Men när vi lagom mosiga staplat av båten och slunkit in på ett fik träffade vi en Anders, från Västervik, som hade tält men ingen sovsäck och hur det nu bar sig så bestämde jag och R att Anders inte skulle klara sig länge på ön utan oss. Och vi tre hamnade av ytterligare slumpar och ödets försorger i SSU Tomatens lokal i Visby. Där fick vi bo utan att betala en spänn för en hel vecka. Duscha gjorde vi hos en tant som vi knackade på hos, två trappor upp i hyreshuset där lokalen låg. En tant som helt plötsligt skulle resa bort och gav oss nyckeln och sa att om vi åkte hem innan hon kom tillbaka kunde vi bara slänga in nyckeln i brevinkastet. Har jag fel eller litade människor mer på varandra förr?

Det var även på vår cykelcamping vi mötte några östgötska potatisbönder som tyckte att vi var finare än potatis. Och potatis som var så fint. Men det är en annan historia.