tisdag 22 november 2011
Tålamod och förståelse
På t-banan hem idag hade någon helt plötsligt och väldigt oväntat skruvat upp ljudet på allt och alla människor. Jag som vanligtvis knappt lägger märke till människor när jag åker kommunalt hörde när tanten längst bort i vagnen tog av sig sina bomullsvantar. Killen bredvid mig hade Tourettes, han rapade oavbrutet, hummade och småpratade med sig själv. På gymmet hade varenda maskin flyttats om och stod på en helt nya platser. Det tog mig ett helt pass att få hjärnan att hänga med. Det är alltså så här det känns när hjärnan är lite svedd. Då får jag se till att inte låta den brinna totalt.
Inte brinna! Absolut inte brinna!
SvaraRaderaJag blir orolig.
Massa kramar.
Yippie för att de höll på samma lag!
SvaraRaderaSnart är det en annan dag. En onsdag. Det kommer att bli en bättre dag. KRAM
Gafflan: Nä jag ska inte brinna. Kram
SvaraRaderaKnasterfaster: Idag är det absolut inte tisdag. Kram
Inte brinna, men kul för stypappan. Hoppas mamman också tar det till sig och lugnar sig lite. Kram
SvaraRaderaÄr det en vaxpropp som lossnat kanske?
SvaraRaderaFru Venus: Hoppas, hoppas på allt! Kram
SvaraRaderaShamrock: Haha! Ja, kanske det.