Så här kan vänskap se ut

På uppdrag av Lippe (snarare en förfrågan om vi inte också borde göra likadant) så ska jag berätta om min bild av Fru Venus. Mina inlägg brukar oftast, om jag inte gödslar med vackra bilder på mig själv, vara ganska korta. Men det här inlägget kan bli hur kort/långt som helst.

Jag mötte Fru Venus för första gången i juni förra året. Jag och Medelålders och tjockast, Veronica, hade bestämt träff med nämda Fru på centralen i Stockholm. Vid ringen. En ring som Ålandsfrun inte hade någon aning om att den existerade. Men det hade fruns man. Han varnade henne och undrade om hon visste vad hon gav sig in på. Det visste ju frun förvisso inte. Och inte vi heller. Jag hade föreslagit att frun skulle ha blommor i håret och magen bar eftersom vi sett hennes mage, i bikini, på bloggen. Och tokig = Fru Venus, gjorde som tokig sa.

Gissa om det var fler än vi som stirrade på den rödklädda kvinnan med ett diadem av blommor och med tröjan upprullad in under bysten. Snyggt var det! Fru Venus var vid det tillfället hårt ansatt av astma och lät som tio whiskypimplande storrökare när hon hostade. Och hostade gjorde hon, på perrongen när vi väntade på t-banan. Vilket fick mig och Veronica att vika oss av skratt. Till många människors ilskna blickar.

Den eftermiddagen åt vi ute på min balkong, pratade, skrattade och jag vill minnas att vi drack något glas vin eller många. Och naturligtvis champagne, finfin champagne som Veronica hade med sig. (Behöver jagj säga att det TYVÄRR inte finns någon bild från det här tillfället?)

Jag har efter det träffat Fru Venus ett tiotal gånger, oftast på Åland. För de har bättre väder där, även om inte jag bryr mig så mycket om att bada. Men jag gillar att sola. Och varje gång jag varit där, med eller utan tonåringar eller annat följe har jag blivit behandlad som en Very, VERY, important person! En enda gång har jag fått ta i och jobba. Det var då jag var tvungen att bära ner ett täcke till Venusberget. Annars har jag inte ens behövt hämta glas till vinet.

Fru Venus kan trolla med pengar, hur ska jag annars kunna förklara att hon alltid bjuder på flotta middagar och mycket goda viner. Hon tänker först på andra, och här har jag skällt på henne många gånger, istället för på sig själv. Vila är ett ord Fru Venus tyvärr inte känner till. Och då menar jag inte hennes pensionat, som faktiskt är vila för henne. Att det alltid händer något kring henne, det förstår nog vem som helst som läst hennes blogg.

Men mest av allt är hon min vän för att hon är en av de mest  generösa människor jag känner, en av de starkaste personer jag känner, sårbar, känslig, klok, berest, erfaren, rolig och otålig. Att hon heter Fru Venus sägs bero på hennes kroppsform. Men jag tror mer på att det är för att hon är väldigt kvinnlig.