Jag förstår det inte och gör ändå om det gång på gång på gång

Vill bara beskriva loppet ikväll. Jag har normalt svårt att komma igång i lopp. Ok, jag erkänner att just det kanske inte bara är när jag springer/joggar. Nå väl. Jag får stafettpinnen och älgar iväg. Och springer bra, till vattenkontrollen prick halva loppet. Får för mig att jag måste ha en klunk eller hundra. Och sen springer jag in i en vägg. Bildligt talat. De hade inte satt upp några väggar längs med sträckan. Andra halvan gick alltså inte bra. Jag förbannade mig själv, jag förbannade de jag ingick i laget med,och jag förbannade resten av världen och bestämde mig där och då, på springande fot att jag aldrig, A L D R I G mer skulle springa. Och absolut inte ett lopp. När jag väl hasat mig i mål, och ropade "Ge mig sprit"! och dessutom fått det, spriten eller i alla fall ett glas rosé, dröjde det ungefär en nanosekund innan jag började tänka på att jag "tyvärr!" bara hade ett lopp kvar att springa i år. Jag som just med nöd och näppe klarat av detta lopp.

Why o Why? Jo, för att hur jävligt det än är under själva loppet så är det lika underbart efter. Och kunde någon fixa samma känsla utan kemiska preparat, ja då kanske jag skulle sluta springa. Men säker är jag inte.