Men är det så viktigt, verkligen?

Mina arbetskamrater undrade när vi var på väg till båten, vilken båt vi skulle åka med, vilken tid den skulle åka och när vi skulle komma hem igen. Mäh! Fråga mig liksom. Jag hade ju bara bokat biljetterna.

Jag funderade på en sak i veckan, det här med komplimanger, att kunna ragga. Jag är väldigt bra på det, att inte kunna ragga alltså. Jag förstår inte heller när någon uppvaktar mig om inte hon eller han är väldigt tydlig. Typ, "hej jag gillar dig". Fyndigare raggningsrepliker är lite bortkastade på mig. Men jag minns en, jag och R skulle i vår ungdom cykelcampa på Gotland. Vi kom till Visby och letade upp SSU Tomatens lokal, fråga inte, det var väldigt logiskt då, och fick låna den en hel vecka. Den hade det mesta, kök, rum och toalett. Duschade gjorde vi hos en trevlig tant i trappuppgången. Vi knackade helt enkelt på och frågade henne om vi fick duscha där. Vi hittade också en trevlig kille som inte hade någon stans att sova första kvällen, han fick bo med oss.
En kväll när vi sett Ulf Lundell spela på Kneipbyn mötte vi några pojkar, jag och R. Tanten i trappuppgången och vår inneboende killa var inte med. De trevliga pojkarna var från någonstans i Sverige och den ena tyckte att jag var sötare än potatis. Se det är en komplimang jag kommer ihåg än idag. Men hur grabben såg ut minns jag inte.