Jag älskar tonårstiden

Ja självklart inte min egen. Dels är det evigheter sen, dels var den väldigt, väldigt frustrerande, lång, trist och mestadels fullständigt meningslös. Nä jag älskar mina tonåringar och deras tid här och nu. Ikväll är första kvällen på två veckor som vi sitter ner och äter middag i lugn och ro tillsammans. Vi har ju visserligen haft ganska mycket tid av och till de här två veckorna, men middagar har vi inte haft gemensamt. Så sticker yngsta iväg och sover hos en kompis, det är studiedag imorgon. Vilket innebär en stängd skola. Äldsta och jag hemma. Men imorgon är det tvärtom, på fredag är jag helt själv, på lördag är kanske yngsta hemma själv, och på söndag har jag och och yngsta hela dagen tillsammans. Och mitt i allt det här kan jag planera min egen tid, få till en fika spontant, nåja halvt spontant, på fredag efter jobbet. Tacka ja till att i år igen mingla och dricka champagne på Melodifestivalen. Men framför allt! slippa det dåliga samvetet att inte vara hemma tidigt, tidigt och laga en näringsriktig och rolig middag. Nu är det bara mitt eget oroshjärta jag måste jobba med.