Och det har jag gjort idag. Jag åt upp en påse, mycket liten dock, minibilar. Du vet Ahlgréns bilar, fast så små att de knappt syns. Inte påsen heller uppenbarligen, eftersom den legat superlänge på bänken i vårt kök. Nu får det vara nog, tänkte jag, och åt upp innehållet. Snipp snapp snut nu ska vi göra middag.
Var de så små som du beskriver dem så räknas de inte. Förresten så säger min bantande arb.kamrat (hon med toa/magproblemen) att Ahlgrens bilar kan man äta fast man bantar. :)
SvaraRaderaDen var du VÄRD!!! Så det så. Till skillnad mot mig med gelehjärtasken...
SvaraRaderaBravo-det kunde ju ha varit en tre kg påse
SvaraRaderaKnasterfaster: Hon vill nog att man ska kunna äta dem.
SvaraRaderaFru Gårman: :-)
1sidamedord: Jösses, då hade jag nog dött sockerdöden :-)
Jag funderar över en sak. Om du hade blivit sondmatad, undra om du hade velat stoppa ner minibilarna i den där... sondslangen eller vad det heter då eller om det hade varit meningslöst.
SvaraRaderaSnokis: Lite frustrerad hade jag nog blivit av att inte få tugga dem. Jag hade nog låtit bli. Knäckebröd skulle jag nog inte heller propsa på att få om jag sondmatades.
SvaraRadera