fredag 7 januari 2011

Hallå!

Jag är uppe, vaken och jo väldigt, väldigt törstig. Den där cocacolan tar jag sista slurken av. Måste säga att det här var nog en av de roligaste födelsedagsfester jag varit på. Och jag är glad att den var min. Tack alla fantastiska vänner som kom och delade med er av era bästa sidor. Så himla skönt att kunna samla bästa vänner och veta att trots att alla inte känner varandra så blir det perfekt! Men jag undrar lite, när jag började festen hade jag sex flaskor champagne, som "starters" när alla gäster gått har jag kvar tre av mina, tre nya  odruckna och ett gäng andra urdruckna bubbelflaskor, var ni alla spiknyktra när ni gick hem? Nåja, jag ska samla ihop det som idag inte är en lika glamorös Singelmamma, ta tonårsdottern i hand (lär nog knappast ske) och gå ut. Vi ska hämta ett paket till dottern, efterlängtade klänningar, som kanske, förhoppningsvis passar och kan tas med på semesterresan nästa vecka. Idag känns det som jag skulle behöva semester ett år. På återhörande.

8 kommentarer:

  1. Härligt med lyckade fester!
    Och med semester, det har man alldeles för sällan.

    SvaraRadera
  2. Stort o smått: Delar helt och hållet dina synpunkter!

    SvaraRadera
  3. Du, om du frågar gänget på tunnelbanan när vi åkte hem, så då hade jag nog druckit min beskärda del... Tack för en härligt rolig kväll!! Kram, Herr och Fru Venus

    SvaraRadera
  4. Superkul med lyckad födelsedag! Nu har du ju börjat med ett förråd till de stora 5 festen.. :D

    SvaraRadera
  5. Kuul! Härligt när man orkar styra upp en fest och den blir lyckad!

    SvaraRadera
  6. Tassar in här och ska kolla runt...det sägs att du är en hejare på att blogga och gör det roligt ;-D lägger till dig hos mig genast ju...

    Nu surfar jag vidare i din blogg....

    swish...kände du vinddraget...måste ju kolla vidare!
    På återseende/caja

    SvaraRadera
  7. Anonym Herr(?) Venus: Jag tror att gänget på t-banan bara var avis! Tusen, tusen tack till er som gjorde festen så lyckad. Kram

    Fru Gårman: Va? Skulle jag spara bubblet i tre år? *förvånad*

    Tant Grön: Ja och varje gång lovar jag mig själv att göra det oftare. Får se om jag håller det.

    Caja: Va? Vem säger något sånt?
    Du är så välkommen, jag ska ta hand om dig. Och jo, alldeles säkert kände jag vinddraget!

    Stina: Tusen tack!

    SvaraRadera

Sagt är sagt, så det så! Vill du hellre skriva ner det så gör det här.