I helgen har det tänts ljus i mängder, både hemma och på kyrkogårdarna. Det är väldigt fint att se alla ljus. Jag minns när äldsta var tre år hur vi, jag och barnens far, farmor och de båda små åkte till deras farfars grav. Äldsta står med oss och tittar när vi tänder ljus och rensar bort löv och skräp och ställer dit lite ljung. När vi är på väg bort säger äldsta att vi kan gå, stannar själv kvar vid graven och sätter sig på huk. Så tar äldsta fram ett födelsedagskort, ett sånt som spelar happy birthday. Sitter vid graven en lång stund, i flera minuter. Spelar kortet om och om igen. Så smälls kortet ihop och äldsta kommer bort till oss andra.
- Så där ja, jag har pratat lite med farfar.
Äldsta är fortfarande en känslig, men väldigt stark person.
U.N.D.E.R.B.A.R.T :-))
SvaraRaderaFru Venus: Ja du vet ju hur äldsta är nu. :-)
SvaraRaderaKänslighet och styrka. Vilka bra egenskaper i kombination. KRAM
SvaraRaderaTänk om man till fullo kunde förstå vad som rör sig inuti ett barn. Väldigt fin historia.
SvaraRaderaKnasterfaster: Ja, äldsta är en särskild sort. KRAM på dig vännen.
SvaraRaderaMaj: Ja det var en ljuvlig lite annorlunda stund. Äldsta har aldrig berättat vad som sas eller tänktes. :-)
Blir alldeles varm i hjärtat! Var stolt över den ungen! :)
SvaraRaderaMärta: Det är jag, du anar inte!
SvaraRaderaÅh, vad fint! Hjärtevärmande.
SvaraRaderaNilla: Äldsta är så, fortfarande. Väldigt hjärtevärmande.
SvaraRaderaJag blir alldeles varm i hjärtat av den berättelsen. Helt underbart.
SvaraRaderaKram
Underbart :)
SvaraRaderaTänk vilken skatt man bär på av härligt glada och varma minnen...
Malde: Ja det är ett fint minne. Kramar tillbaka.
SvaraRaderaPalindroman: Eller hur! :-)
Nämen åh. Vad fint. Blir blankögd här.
SvaraRadera