Att uppträda belevat

Jag försov mig inte i morse men hade valt ett mjölktåg, så resan gick via Eskilstuna bland annat. Plötsligt märker jag i sömnen att tåget stannat, jag var framme! Så jag hoppar bokstavligen upp ur sömnen och stolen och märker att vi är i Flen. Det hade väl varit ok att hoppa lite i vagnen om jag inte samtidigt i drömtillståndet hojtat till; ja! Sen kom jag dock fram! Till min vän, vi känner varandra väl vill jag påstå, trots att vi bara setts en ynkapynka liten stund på Sthlms central. Så gick vi på promenaden! Någonting säger mig att det är lite mer speciellt på sommaren, när Halvars är öppet.

Bortsett mitt hojtande på tåget så uppförde jag mig sen hela tiden. Ända tills vi fikade, då fick jag björnbärssylt och annat på hela mig och händerna. Så gott att jag åt med hela kroppen. Jag och Realisten konstaterade dock snabbt att vi båda hade svårt att bestämma vad vi ville ha och vi hade nog båda velat ha både det vi själva åt och något annat.

Plötsligt hade mer än tre timmar försvunnit. Fattar inte vart de tog vägen. Vi gick till några fina affärer i Knäppingsborg, (underbart namn på en stadsdel som för övrigt är väl värd att besöka). Sen var vi hungriga igen och döm om vår förvåning och ohejdade skrattanfall när servetrisen säger att vi får sitta i hörnet, i soffan båda två; ni får mysbordet! Vi skulle alltså få ligga trots att vi varken rakat oss eller plattat vårt hår. Sen var jag tvungen att åka hem. Det var lite tråkigt. Tack bästa Realist! En alldeles jättebra söndag om jag får säga det själv. Och jag är väldigt glad att jag får lära känna dig!